- Project Runeberg -  Nils Dacke / Andra delen /
92

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92
det ödsliga bergspasset, der den djerfve mannen, i hvars
hjerta hon nedlagt sitt förtroende, första gången trädde
emot henne såsom räddare i dödsfarans ögonblick.
ELFTE KAPITLET.
Den trånga hålvägen hade blifvit nästan helt och hållet
ofarbar genom den fyra fot höga snön, som rundt omkring
betäckte fälten, och blott med stor möda arbetade sig en
ryttare fram på den obanade vägen; hans bäst snafvade
ofta samt släpade frustande och långsamt fram sin tunga
börda; ty den beväpnade mannen, som vårdslöst hängde på
hans rygg, tycktes i tyngd och kroppsstyrka sakna sin like.
En björnskinnspels hängde öfver hans axlar, och derunder
bar han en kort tröja; men öfver hans bröst nedföll*en
fältbindel, prydd med de kungliga färgerna. Vid venstra
sidan bar han ett långt svärd och i lädergördeln två breda
dolkar. Sitt bröstharnesk hade han aftagit och fäst vid
sadelknappen. Likaså hade han förfarit med den tunga
jernhjelmen; deremot betäcktes hans hufvud af en varm
mössa utaf räfskinn, försedd med stora öronlappar, hvilka
så omsvepte hans ansigte, att man icke kunde se mer deraf
än ett par små, blå ögon, hvilka liksom glasperlor tindrade
fram öfver den eldröda näsan.
Hans osäkra hållning, hans vacklande i sadeln försvå-
rade mycket framskridandet för den utmattade hästen; lik-
väl syntes ryttaren ganska litet gifva akt härpå; vårdslöst
hade han kastat tygeln om armen och öfverlemnade åt
djuret sjelft att undvika de öfverallt kringströdda klipp-
styckena och att söka den jemnaste vägen. Blott stundom
såg han bakom sig på en ofantlig läderflaska, som, tom
och sammankrympt af kölden, erbjöd en bedröflig anblick,
hvarföre han hvarje gång sorgsen bortvände sina ögon ifrån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:07:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/2/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free