- Project Runeberg -  Nils Dacke / Andra delen /
94

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

du undsluppit grafven, gamle vän? Tag mig upp till dig
pä din häst; mitt till hälften förfrasna hjerta upptinar re-
dan vid din anblick och hoppar muntert vid återseendet.
Tag mig de^före med dig och låt mig få del af alla dina
öden, värdaste tjockbuk!»
Derpå vacklade han hit och dit med hufvuclet samt
begynte att arbeta i snödrifvan för ■ att komma ut ; och få
minuter derefter framkröp en liten, krokig man, som stapp-
lade fram till ryttaren, hvilken, i det han böjde sig ned,
med en kraftigt tag lyfte den lille upp till sig i sadeln
och under ett högljudt skratt utbröt: »Ar det möjligt att
det är du, Vippel lille?»
»Visserligen är det jag, min käcke Måns Hane!» sva-
rade dvergen med allvarsam, bedröfvad uppsyn. »Den
arme Vippel finner ingenstädes något hern. På mitt olyck-
liga slägte hvilar en ryslig förbannelse, och jag släpar dess
börda omkring med mig i min landsflykt, till dess döden
förlossar mig; jag hoppas likväl, att då skall jag ändtligen
finna ro ! Men vi lemna detta, gamle vän ! Sådana mörka
tankar äro liksom likmaskar; de smyga in i hjertat och
förorsaka bittra qval. Nu har jag funnit dig, och jag be-
finner mig så väl vid din anblick, att jag kunde låta öfvei-
tala mig att tro, att verlden icke alltid skulle blifva ett
plågorum för mig, att icke alla menniskor vore mina plågo-
andar, och att understundom en vänlig solskensblick kunde
upplysa min dunkla väg genom verlden. Låt mig få veta,
hvad för en underbar ödets nyek du har att tacka för ditt
lif; ty ännu stå händelserna, som tilldrogo sig den oss väl
bekanta fasansfulla natten i den ödsliga offerlunden, out-
■ plånliga för mitt minne, och jag erinrar mig ganska väl
att jag genom stormens tjut och hafvets rytande hörde din
dödsdom utur den hämdlystne Dackes mun.»
»Ja, vid min arma själ!» sade Måns Hane, »väl aldrig
har döden varit mig så nära som då, men en underbar
ödets skickelse hjelpte mig likväl. På min bön», fortfor
lian berättande, »beviljade Dacke mig mitt sjelfvalda dödssätt
att dränkas i ett fullt mjödfat. Jag tänkte mig det rätt
angenämt att i den fullkomligast^ lefnadsnjutning skiljas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:07:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/2/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free