Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
frân verlden och att jag just ej skulle känna någon sär-
deles plåga vid den sista afskedsdrycken. Men det är i
sanning en förunderlig sak med döden, och ingen går väl
så lätt utan rysning sin sista vandring. Med liknöjdhet
hade jag väl afhört min dom, ty någon annan kunde jag *
icke vänta mig af Dacke, och var redan beredd’ derpå vid
hans åsyn; men då det nu bar af i raskt traf till den
gamla borgen, så begynte banden, hvarmed jag var bunden,
att trycka mig. Snart ryckte det i alla mina leder, och
det gjorde mig verkligen ondt att jag redan skulle dö.
Mina böner förvirrades, och i stället för de orden: Herre,
vav min själ nådig! ljöd ifrån mina läppar: Förbarma dig
öfver mig i min nöd och lös mina bojor! Frihet och lif
voro de tankar, som brusade genom mitt hufvud likt en
vild storm, och då vi anländt inom de ödsliga murarne,
kände jag redan försmak af graflukten. Men snart uppgick
för mig en stjerna i natten; ty då man lyfte mig ned från
hästen för att kasta mig i ett mörkt källarhvalf, hviskade
mig en välbekant röst i örat: förtvilla ej, du skall bli räd-
dad! Mitt hjerta började klappa med våldsamhet, och gerna
hade jag tryckt min tröstares hand, men han höll sig på
afstånd ifrån mig, och länge såg jag mig lemnad ensam i
fängelset. Slutligen öppnades dörren, och vid skenet af en
fackla inträdde Peder Skrifvare. Du har hört talas om den
listige skälmen, som flydde ifrån Stockholm och sin tjenst
vid hofvet, emedan han förfört Volff Gylers yngsta dotter
och fadren hade anklagat honom hos konungen. Konung
Gustaf, som icke tål slikt, hade hotat honom med ett all-
varsamt straff, men Peder rymde. För Here månader se-
dan hade han sällat sig till vårt band, och Dacke, som
skattade honom högt för hans list och kunskaper, hade
strax upphöjt honom liksom mig till underbefälliafvare och
utsändt honom på spioneri för att uppvigla bönderna i de
närgränsande landskapen. Der hade han länge drifvit om-
kring och först vid tinget i Konga härad åter infunnit sig
vid vår trupp, med hvilken han nu vid Dackes sida efter-
spanat oss och sålunda varit vittne till händelserna i den
gamla offerlunden. Jag hade alltid tyckt om den besked-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
