Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag knappast hade luft nog för att andas, slog omkull
fatet, så att mjödet strömmade på golfvet ooh ropade nu
slutligen in knektarne, som derute på trappan legat käm-
pande med sömnen. Ert lata pack! skrek han emot dem.
Redan tre gånger har jag ropat på eder, och I hören icke!
Jag trodde att I redan smugit er härifrån utaf fruktan for
den nattliga begrafningen. Se bara huru jag har fått an-
stränga mig; jag har sjelf måst omstörta fatet för att få
ut den tunga kroppen. Nå, gripen nu raskt till oeh bjel-
pen mig att bära honom till grafven. Endast med möda
lyckades detla, och Peder Skrifvare måste sjelf dervid göra
det mesta för att, med ansträngningen af alla sina krafter,
hjelpa till att bortbära min tunga, lefvande lekamen den
korta vägen ifrån fängelset till den lilla slottsporten. Ändt-
ligen voro de tre dödgräfvarne anlända till begrafnings-
platsen och hade redan nedsläppt mig i den kalla jorden,
hvarvid den ena dödsrysningen’ efter den andra gick öfver
mig. Då blefvo knektarne varse mjödkruset, som ännu icke
var alldeles tomt, och begärligt drucko de ånyo deraf, för
att, som de uttryckte sig, visa mig den sista äran, och
begynte derefter, fastän de knappast kunde stå på fotterna,
att nedkasta den uppstaplade jorden på mig, så att skäm-
tet verkligen begynte förekomma mig allvarsamt. Men
min vän Peder Skrifvare, som stått afsides, liksom han
gjort bön, sprang fram, då jag endast ännu fått några blå
fläckar af de nedkastade jordklimparne, ryckte spaden ur
händerna på de druckne, som icke mera voro mägtiga sina
sinnen, i det han bannande sade till dem: bort med er,
edra lata fyllhundar! Gån hem; söken edra halmbäddar
och läggen er der ! I ären i dag odugliga till det lättaste
göromål; jag skall nog ensam kasta igen grafven. Tum-
lande lemnade de nu stället, men jag kastade hastigt af
min likduk och firade min uppståndelsefest. Peder Skrif-
vare bjelpte mig upp ur grafven oeh med stor glftdje tryckte
jag den listige vännen till mitt hjerta.
Du är nu fri, sade han, derinne i borgen ligga alla
i den djupaste sömn. Vi bafva icke utsatt några poster i
natt, och du kan fortsätta din väg till höger vid bafs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
