Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
tro, att Gud, som skapat mig, skulle så utan något ända-
mål kastat mig i verlden och att jag endast skulle tjena
menniskorna till ett lekverk. Jag kan icke qväfva den
tanken, att jag måste bafva någon annan bestämmelse,
hvilken, om den ieke tjenar till min, likväl måtte tjena till
andra menniskors lycka, och jag trodde mig hafva funnit
min skapares vink till delta mål, då jag första gången in-
trädde i Dackes röfvarnäste och derstädes fann den gamle
Arvid och hans dotter i bojor. Dessa bådas räddning tycktes
mig en gerning, som väl kunde uppväga värdet af min
varelse; och om jag hade förmått verkställa den, så hade
jag ansett för en synd det ringaste knot emot den, som
lät mig se dagens ljus. Men äfven i denna tro låg en
villfarelse; jag måste blifva det olyckliga verktyget, som
förde dessa goda menniskor den rysligaste död till mötes.
Det är en tagg, hvilken jag aldrig kan draga ur mitt
hjerta och. som skall smärta mig, tilldess döden en gång
slutar mitt lif.»
»Den tappre gubben och den oskyldiga jungfrun äro
skamligt uppoffrade!» återtog flane häftigt. »Och om rätt-
visa gifves deruppe i himlen, så måste en hämnare uppstå,
som hemsöker deras grymma mördare med jerngissel.»
»Amen!» sade dvergen högtidligt med blicken rigtad
på de mörka skyarne öfver sitt bufvud, och hästen, söm
bar de båda resande, stannade nu vid färjan, som skulle
öfverföra dem till Stegeborg.
Slut på Andra delen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
