Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
gestalten. Han befans vara huspresten Lage Scarensis,
som nu vältrade sig på golfvet. Knappt hade dvergen
igenkänt honom, förrän han störtade ut ur tornet och med
hög stämma ditkallade de närmaste vaktposterna.
Såsom förstenade stodo karlarne, då de sågo den and-
lige herrn med blodigt ansigte framför sig, sårad af dver-
gens hand; men repstegen i fönstret och den försvunna
tornvakten öfvertygade dem, att ett bofstycke varit å färde.
Skyndsamt buro de derföre presten upp i borgen, der de
nedlade honom på sängen i det rum, han bebodde, under
det andra kamrater besatte deras poster.
Den skarpa pilen hade inträngt djupt i husprestens
högra öga och hängde ännu fast i det blodiga såret. Den
gamles åf den häftiga smärtan förvridna ansigte gaf en så
ryslig anblick, att till och med de vilda krigarne icke för-
mådde uthärda den. Tigande, med föraktfulla blickar,
lemnade de småningom rummet; endast dvergen blef en-
sam qvar och stod med allvarsam, hotande uppsyn vid den
sårades säng.
Denne, angripen af dödsångsten, kämpande med de
förskräckligaste plågor, vrålade högt och oupphörligt, till
dess slutligen endast .ett hest ljud. framträngde ur hans
flämtande bröst. Han märkte ieke dvergens närvaro, och,
liksom plågad af rysliga syner, slog han omkring sig med
båda händer och frampustade: »Alla, alla öfverge mig! Är
du der, du fruktansvärde, som bortstal tron ur mitt snart
förmultnade hjerta? Du — du lemnar mig icke! Kom-
mer du så snart, förbannade lögnare? Ännu har jag ej
uppgifvit min sista suck; — ännu kan jag ångra mitt
brott! Jag afsäger mig dig! Släpp mig — släpp mig!
Jao- vänder min själ ännu till Gud!»
»Bekänn, gråhårige syndare! Du står vid din öpp-
nade graf!» ropade dvergen till honom med stark stämma,
och rysande for gubben upp, men förmådde icke se den
oförmodade talaren ; ty äfven det venstra ögat hade blodet,
som utgjutit sig öfver ansigtet, fördunklat.
»Hvem talar här?» frågade han bäfvande. »Släpp mig
’förskräcklige!» fortfor han. »Ännu är icke tiden kommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
