Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill försona så mången hemlig förbrytelse, ty endast en
kort tid lär dertill vara er förunnad.»
»Det är min herres röst — ja -— jag känner ganska
väl denna röst!» svarade gubben darrande. »Emot er, min
ädle herre, är jag brottslig, och emot min konung; — aek,
det gifves icke något uttryck, som kan beteckna för eder
mina ogerningar! — Jag känner ånger — bitter ånger; —
ack, den svåra smärtan ! — Ännu har det icke skett ;
ännu låter allt försona sig: — bed — bed för min själ,
— att Herran icke fördömer den ! — Låt den icke blifva
ett rof för helvetet! — Jag vill bekänna! — utsatt dubbla
vakter på de norra utanverken ; -— den post •— ni dit-
satt — har gått öfver till fienden! -—■ Jag öfvertalade ho-
nom dertill — jag tog honom med till lägret — förrådde
er! — Jag ville befria Ragvald och eder maka! — I denna
natt stormar Daeke borgen; nyckeln till norra utfallsporten
bär jag hos mig; -— jag har stulit den ifrån eder fogde!
•— Der — der är den! — Låt edra soldater blifva under
vapen hela natten: — o! — den förfärliga* smärtan––
o! — drag pilen ur mitt öga!»
Nu först såg Sture, som undvikit att fästa sina blickar
på gubbens rysliga ansigte, att det skarpa vapnet ännu
ieke var utdraget ur såret, och ogillande detta, gaf dver-
gen en vink att äfven här förrätta fältskärstjensten. Men
denne hviskade sakta till honom: »Tro mig, herre, jag bar
ingen glädje öfver hans rysliga plågor, men ett sådant för-
stockadt sinne kan endast besegras af smärtan.»
Vredgad befalde likväl Sture för andra gången att
sluta den sårades lidande, och med ovanlig konstfärdighet
drog dvergen på ögonblicket pilen ur såret, och en djup
suck löste sig ifrån den gamles bröst. Han begärde nu
en dryck vatten, som man strax räckte honom.
Medan Vippel var sysselsatt att tillreda ett förband,
reste Lage sig till hälften upp i sängen, torkade blodet ur
det friska ögat, bemödade sig att igenkänna de närvarande
och frågade med darrande röst: »Hvem borttog pilen ur
mitt öga?»
»Den, som ditsändt den!» svarade dvergen med dof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
