Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
din husprest, hvilken tycktes uppfatta min bikt med ovan-
ligt deltagande. Du vet, hum han drifvit sitt spel med
mig, huru han bedrog din maka — måtte Gud förlåta ho-
nom! Jag trodde dig ovärdig hennes kärlek och ansåg en
skilsmessa nödvändig för bådas ert väl; derföre öfvertalade
jag henne att fly med mig. Hon älskar dig, Sture, varmt
och troget, och det har aldrig lyckats mig att röra hen-
nes hjerta till någon ömhet för mig. Var lycklig; jag
skall aldrig mera blifva det ! Låt döda mig, Svante Sture ;
jag erbjuder dig villigt mitt .hufvud och mitt lif!»
»Vare långt ifrån mig, att jag skulle döda dig! Min
makas och mitt barns räddare kan jag väl förlåta den vill-
farelse, han begick, fängslad i en förförares snaror!» sva-
rade Sture allvarsamt, men tillika mildt. »Ditt lif tillhör
icke mig, -utan fäderneslandet! I striden med vår gode
konungs fiender kan du värdigt begagna det, och då jag
hör, att man räknar dig ibland Gustafs tappraste krigare,
vill jag utplåna ditt brott ur mitt minne och egna dig en
vänlig erinran! Par i frid!»
»Ja, endast på slagfältet finner jag det lugn, hvilket
döden bringar mig!» ropade Pedersson i en dof förtviflan
och störtade ur rummet.
Sture såg, full af medlidande, efter honom och var
just i begrepp att begifva sig till sin maka, då en vild
krigssång hördes på afständ ifrån vägen, som ledde ifrån
Stockholm, och då han nu vände sig till fönstret, såg han
hela stranden uppfyld af ryttare, hvilka i väl ordnade le-
der, i fulla rustningar tågade upp emot slottet. Men i
böndernas läger herskade öfverallt en vild rörelse och den
ögonskenligaste förvirring. De slöto sig tillsamman och
vände sig alla utåt det öppna fältet på isen; men bestörta
veko de tillbaka, då den talrika ryttarbären i vild fart
rusade emot dem och anföll deras leder med spjut och
svärd. Dackes rop var förgäfves; bönderna flydde för de
kungliga ryttarne utan att stanna, emedan deras oförmo-
dade ankomst så väl som deras häftiga angrepp på ögon-
blicket förlamat deras mod. Hela trakten framför Stege-
borg betäcktes af flyktingar, hvilka, kastande vapnen ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
