Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
hela Sverige, var försvunnen eller skingrad i små flockar.
Hans korta, afbrutna uttryck, hvilka han understundom
lät höra efter långa stunder af en dyster tystnad, uttryckte
det raseri, som bemägtigat sig hans själ. Han lät till och
med sina ledsagare, hvilka deltagande sökte trösta honom
öfver den lidna förlusten, erfara sin bittra ovilja, emedan
hans bröst nu för första gången kände sig intaget af ett
fruktande tvifvel om en lycklig utgång af de högt flygande
förslagen. Ty liksom fattad af en namnlös ångest ryckte
han, efter en kort rast, Peder Skrifvare ifrån hans hvila
på en snödriiva, der han kastat sig, och befalde honom
med sällsam hastighet att åter uppstiga på sin häst, ge-
nomströfva trakten, samla de flyktiga bönderna och hastigt
med dem begifva sig till sjön Åsaen i Kinnevalds och Albo
härad, der han ämnade sammandraga en ny här. Fastän
uttröttad och tviflande om en gynnande utgång, var
Peder Skrifvare beredd att fullgöra sin kaptens befallning
och aflägsnade sig genast. Pagen Assar, hvilken hittills
endast fruktat Peder Skrifvares närvaro, som ej anade hem-
ligheten om hans kön, begynte nu, så snart den förre var
försvunnen bakom träden, afläggande masken, att med qvin-
lig ömhet närma sig den förbittrade Dacke och försökte att
med smekningar förjaga de ’mörka skrynklorna ur lians
panna.
Men hvarje bemödande var förgäfves att omstämma
den vredgade anföraren till mildare känslor, och det lycka-
des icke för hennes kärvänliga ord att utsläcka den högt
upplågande vredens flamma i hans bröst. Med häftighet
stötte han henne ifrån sig, i det han sade : »Gå ifrån
mig, gå! Jag har stålsatt min panna ior den smeksamma
beröringen af dina mjuka händer. Du skall icke för andra
gången genom kärlekssnack rycka magtens spira ur min starka
hand ; icke för andra gången skall du förblinda mig genom
eldslågorna i dina ögon, i hvilka jag dåraktigt nog äfven
trodde mig se vishetsgnistor. Högst sällan har qvinnans
råd burit någon frukt i allvarsamma göromål, hvilka endast
höfvas en man; jag var icke klok, då jag antog ditt för-
slag, krossade min magt framför Stegeborg och i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
