Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 ..
kastade sig med bittra känslor i det sönderslitna hjertat
pä sitt kalla läger å den starkt tillfrusna marken.
En mörk vinternatt betäckte skog och fält; stormen
for tjutande genom de höga grantopparne och nedskakade
snö och istappar ifrån de frusna grenarne, men i lägret
herrskade den djupaste tystnad. Fruktan för det nära åt-
görandet af deras öde tystade i dag de upproriske, hvilka
annars voro vana att under fråsseri och jubelrop tillbringa
en del af natten vid de lågande vakteldarne. Älven i
anförarens tält var det mörkt, och en matt uppflammande
fackla upplyste endast till hälften det trånga rummet.
Daeke var insomnad på sitt läger; hans läppar rörde sig
under orediga, ängsliga ljud, och en feberryckning i hans
lemmar vittnande om en ängslig dröm. Brita stod fram-
för honom med blickar, utur hvilka hämndens vilda laga
blixtrade.
»Nu är det tid!» sade hon sakta efter en lång tyst-
nad. »Hans svåra dröm tycks vika; hans sömn blir lug-
nare. Ha, se! Hvartill detta leende, som sväfvar om-
kring dina läppar? Ett så mildt, så nöjdt lende har jag
aldrig under ditt vakna tillstånd sett på ditt ansigte! En
ljuf dröm måste uppfylla hans mörka själ — och jag tvekar
ännu och förunnar honom de sista ögonblicken af en drömd
sällhet — drömd lycka? Det är tid! Att störa den svåra
drömmen hade varit att visa honom en välgexning, men
att bortskrämma de ljufva bilderna med mordstalet, det äi
en verklig hämnd, och hastigt vare detta verkstäldt!»
Skyndsamt drog hon en blixtrande dolk ur sin barm och
förde en kraftig stöt mot den sofvandes bjerta; men till
sin förskräckelse kände hon något, som gjorde motstånd,
hvilket förrådde för henne, att hennes offer äfven under
sömnen icke aflagt sitt pansar. Hastigt fattade hon sitt
beslut och ville denna gång rigta mordvapnet mot Dackes
strupe; men Daeke sprang upp, väckt af den första stöten,
och, utsträckande båda armarne, ville han gripa mörderskan;
men i detsamma hade hon utsläckt facklan och flytt ur
tältet. Yakterna sågo henne försvinna i skogen, och utan
att tänka på att vidare förfölja henne, sade Daeke föraktligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
