Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
med sitt blod; hvarje graf fylde de först med sina fallna
bröders lik, innan de öfverlemnade den åt fienden. Hvarje
träd tjenade dem till bröstvärn, hvarje buske till skans,
oeh endast för öfvermagten hos de öfvade krigarne lycka-
des det ändtligen efter en lång strid, då största antalet af
bönderna redan lågo blödande eller döda på jorden och blo-
det af deras dödssår färgade det hvita snötäcket rödt, att
bemägtiga sig lägret. Yäl kämpade bönderna ännu här och
der i smärre flockar; likväl var det icke mer att tänka på
någon seger. De kunde endast försvara sig för att ännu
fördröja döden några ögonblick; intagna af hämndbegär, så
länge senorna i deras armar ännu icke förlorat sin spänn-
kraft, fäktade de emot sina motståndare i vildt raseri eller
störtade fram för att brottas med dem och rycka dem med
sig i döden.
Som en Helte hade Dacke ledt fäktningen; med jette-
styrka nedlade lian i den tätaste trängseln högar af lik
omkring sig, men förgäfves — beständigt nya skaror fram-
trängde emot de upproriske, och ifrån alla sidor ljöd mot-
ståndarnes segerskri. Blödande utur Here sår, sporrade
den förtviflade’ anföraren sin häst och jagade bort till en
liten kulle, vid hvilken ännu en hop af hans anhängare
försvarade sig emot ett öfverlägset antal soldater. Med
Peder Skrifvare vid sin sida störtade han som en mord-
engel ibland de jublande fienderna, hvilka, redan vissa om
segern, endast mördade, icke stridde emot de utmattade
bönderna. Som en blixtstråle susade den vilda höfdingens
stridsyxa genom luften, och till höger och venster tumlade
fienderna i snön, träffade af de dödande huggen.
»Rum, I usle legoknektar!» ropade han till solda-
terna. — »Undan! ty hvarje hugg af min arm är ett
dödsslag!»
Tumlande sin frustande häst, fortfor han att nedlägga
den ene efter den andre, så att soldaterna bestörta veko
tillbaka för honom och frivilligt lemnade honom vägen öp-
pen till flykt. Endast åtföljd af Peder Skrifvare och pater
Clement, hvilka liksom han voro till häst, jagade Dacke
under förbannelser och eder genom skogen för att söka sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
