Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
med högra armen uppehöll Brita, som, stel af kölden, kros-
sad af sin smärta, liksom medvetslös lät honom föra sig
hvart han ville.
Ändtligen skymtade ett ljus emot dem på ringa af-
stånd, dâ de hunnit genom en liten skogslund, och bafvets
brusande nådde grefvens lyssnande öra. Då han förnam
detta välbekanta ljud, bäfvade hans hjerta af glädje; ty
han trodde sig nu vid stranden af Östersjön finna en ba-
nad väg, som kunde föra honom ur ödemarken. Han fann
äfven snart, att ljuset icke bedragit honom, utan att det
upplyste en mensklig boning; och ju mera han nalkades
denna ledstjerna, ju tydligare framstodo de grå murarne
af en stor byggnad ur nattens mörker. Nöden tvang ho-
nom att våga sig fram, stället måtte vara bebodt af hvem
som helst. Ändtligen voro de vid målet. Flåsande stan-
nade den utmattade hästen med nedhängande hufvud fram-
för den tillslutna porten. Allt tycktes vara öde omkring
byggnaden, å hvilken endast ett par fönster upplystes af
ett svagt sken. Otto såg, då han med forskande blickar
betraktade stället, att han befann sig ett gammalt herre-
säte, som tillhörde konungen sjelf och ’ hette Värnanäs.
Han visste nu, att han var nära blekingska gränsen, hvil-
ken han likväl icke var i stånd att uppnå i den utmattade
belägenhet, hvari han befann sig, hvarföre han beslöt att
afbida dagsljuset, innan han vidare fortsatte sin flykt, ocli
af konungens slottsfogde begära nattherberge, isynnerhet
som han sjelf efter sin moder hade anspråk på egendomen,
och fogden var bekant med honom alltsedan hans barndom.
I denna afsigt drog han på jernringen, som, fäst vid
en kedja, nedhängde på porten och satte klockan i rörelse.
En portvaktare vaknade vid detta ljud, såg med mörk upp-
syn ut genom en liten glugg och frågade efter de nattlige
vandrarnes begäran. Grefven • svarade : »Tvenne till döds
utmattade krigsmän bedja om ett nattläger. Säg detta åt
fogden Sven Jöranson.»
»Fogden Sven Jöranson är för längesedan borta här-
ifrån», svarade portvakten. »Nu bor här endast den ädla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
