Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
stund hafva sett detta ansigte»; då vände äfven han sina
blickar dit, och ovilkorligt ryste han, då han såg den skräck-
bild, för hvilken Brita darrade. Det syntes vara ett qvinno-
hufvud, som nästan upptog hela det lilla runda fönstret,
omlindadt med en svart bindel, hvilken blott vårdslöst sam-
manhöll det långa, grå håret, som nedföll på axlarne och
till en del betäckte de insjunkna, blekgula kinderna. De
mörka, nästan brustna ögonen stirrade orörliga in i rum-
met, och de tunna, bleka läpparne, som voro sammandragna
till ett krampaktigt leende, rörde sig, under det hufvudet
beständigt nickade, liksom helsande och bjudande främlin-
garne vara välkomna. Ännu var Otto villrådig, om han
skulle tilltala den sällsamma gestalten, eller låtsa som om
han icke sett den; men i detsamma inträdde portvakten
med en liten aftonmåltid och berättade för grefven, att han
insatt hans häst i ett skjul och rikligen försett det ut-
mattade djuret med foder. Vid hans inträde försvann an-
sigtet ifrån fönstret, och nästan i samma ögonblick öpp-
nades dörren, som portvaktaren icke tilläst efter sig, och
en lång, mager qvinnogestalt, klädd i nunnedrägt, steg ha-
stigt in och störtade med utbredda armar emot Otto, i det
hon med hes röst ropade: »Ilejsa, min brudgum! Är du
ändtligen här? Hör — hör, huru klart klockorna ljuda!
Vaxljusen brinna, och stormvinden tjuter, hvilken burit dig
hit öfver till mig, du min otrogne älskling! Bort, bort!
Vi måste skynda innan midnatten inbryter ; då tillsluta de
kyrkan; då måste vi ännu uppskjuta vigseln till i mor-
gon, — och i morgon rycker stormvinden dig ur mina
armar! Nu har jag dig! Nu är du min, helt och hållet
min, Johan!»
Förfärad drog grefven sig med våld ur qvinnans häf-
tiga omfamningar, och portvakten stötte henne häftigt bort,
i det han sade: »Galna Bolla, packa er ut ur min kam-
mare och gå till ert rum! I dag kommer icke er brud-
gum, men ni kan emellertid Häda er till brölloppet.»
Med armarne utsträckta emot Otto hade den gamla
med sorgsen uppsyn oupphörligt hållit sin blick fast rigtad
på honom; men hastigt uppfarande, begynte hon åter: »Icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
