Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
eljest så sorgfälligt putsade ordensdrägt nu smutsades. Han
vände flitigt rosenkransen i sina darrande händer, och ån-
gest och fruktan, kanhända äfven samvetsqval, afbröto un-
derstundom de böner, som sakta strömmade öfver hans
läppar.
Peder Skrifvare, som med korslagda armar stödde sig
mot klippväggen, betraktade’ med halft tillslutna ögon öm-
som Dacke och patern och tycktes knappt kunna dölja en
plågsam otålighet, som han isynnerhet visade derigenom,
att han, ehuru högst utmattad, likväl icke ville sjelf hvila,
utan endast uppmanade sina olyckskamrater att kasta sig
i sömnens armar. Men förgäfves voro hans böner. Dackes
lifliga själ var för mycket upprörd genom det fullkomliga
tillintetgörandet af alla hans lysande förhoppningar för att
låta fängsla sig i sömnens fjettrar, och alla fruktans skräck-
bilder bortjagade slumren ifrån paterns trötta ögon, så ofta
den än med tunga vingar sväfvade förbi honom. Ändtli-
gen for Dacke upp, liksom vaknande ur en djup dröm, och
sade till sina följeslagare: »Inbillen I eder, att mitt välde
nu är slut, och att, emedan jag fallit så djupt, jag aldrig
mera kan uppstå?»
De båda andra svarade honom icke, och, i det hans
ögon åter flammade af en vild låga, fortfor han : »I tron
kanhända, att jag är besegrad för alltid? Nej! Endast dö-
den blir en gång för evigt min besegfare. För mennisko-
magt skolen I aldrig se mig nedböjd eller krypande eller
ens bedjande om nåd. Om än ödet nu slungat mig till-
baka ifrån den djerfva banan, så unnar jag likväl icke verl-
den den glädjen att se mig höljd i botfärdighetens drägt
med sänkt hufvud. Med stolta steg drager jag mig till-
baka. Tiden, som bragte mig olyckan, kan äfven bringa
mig lyeka och låta den dag födas, som skänker mig lönen
för mitt dristiga sträfvande. Jag vill nu lernna mitt fä-
dernesland, men jag skall snart återvända med ett skarpt
gissel i min hand. Jag vill begifva mig till Tyskland -—
redan i morgon, om det är möjligt! De tyske furstarne
hafva lofvat mig hjelp; jag vill nu sjelf påminna dem om
deras fursteord. Portarne till deras stolta palatser skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
