Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppväcka honom ; men först efter ett långt bemödande gaf
han något tecken till lif. Kedan hade det djupaste mör-
ker utbredt sig Bfver hela trakten, dä man tillredde några
facklor och vid deras sken anträdde återvägen, medförande
den särade kaptenen och Dackes lik.
Med den djerfve anförarens död var nu upproret i
Smäland slutadt. Det var det största, som konung Gustaf
under sin regering hade att bekämpa; och hade den vilde
anföraren egt bildning och statsklokhet i samma mån som
han egde ståndaktighet, personlig tapperhet och klokhet att
vinna och styra allmogens sinnen, sä hade måhända Sveriges
öden genom honom fått en helt annan rigtning.
NIONDE KAPITLET.
Den unge grefve Otto af Hoya stod i den häftigaste
fortviflan utanför porten till Värnanäs gård; den gamla
Bolla höll ännu, bannande de råa drängarne och stundom
utbristande i höga glädjerop, sin dotter bårdt omfamnad.
Brita låg liksom död i hennes armar; men, angripen af
den bistra nattluften, uppslog hon snart ögonen, och, ska-
kad af en häftig rysning, smög hon sig intill modren, i
det hon sakta jemrade sig: »Här är sä kallt och mörkt; —
hvem har dragit mig ut ur min graf? För mig åter till-
baka till mitt trånga hus; — ack, det var så varmt i min
likkista! För mig tillbaka till grafven; — man hvilar der
så godt!»
»Barn. upphör med ditt tokiga prat», svarade Bolla
i det gladaste lynne. »Hvem vill väl tala om likkistan
och grafven, när det bär åstad till bröllop? -— Mitt lidande
har nu nått sitt slut! ■— Tanden på facklorna! — Ack,
hvarför står du så på afstånd, Johan?» fortfor hon, vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
