Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
bödelsdrängarne?» ropade hon till sina följeslagare. »Aek,
livad det smärtar ! De vilja gissla mig till döds ! Hänger
icke tåget i granen derborta? Här är min hals: lägg sna-
ran omkring den; döden mig gerna, men upphören med
edra misshandlingar. — Tillbakaj tillbaka, I nedriga bof-
var! — Jag är drottning af Sverige! — Om jag betäcker
min blodiga rygg med purpurmanteln, så nedfallen I uti
stoftet! — Hören I bullret utaf slagtningen? Hvad vill
du, Dacke? Släpp mig! Släpp mig! Jag måste hafva henne,
den gyllene kronan! — O, den skall härligt smycka min
bjessa! — Tillbaka! Jag utsträckte min hand efter den
långt förr än du; mig tillhör hon — mig först! — Hvar-
före drager du ditt skarpa svärd genom mina händer? —
O, mina fingrar blöda; — nu kan jag icke omfatta spiran!
––Bof! Odjur! Missfoster! Ha! min dolk skall träffa dig !»
Med vilda åtbörder stötte hon den unge grefven ifrån
sig; men Bolla omfattade henne med båda armarne och
sade suckande: »Du drömmer, arma barn; det är ju din
far! Banna honom icke; jag har redan bannat honom för
det han så länge låtit vänta på sig. Han har svu-
rit mig att vara dig en god fader och mig en trogen
make. Nu har jag förlåtit honom allt; nu är jag lycklig,
obeskrifligt lycklig, mitt barn!»
»Äfven jag är lycklig!» svarade Brita, uppresande sig
i en befallande ställning. »Ser du icke alla Sveriges ädle,
huru de ligga der i stoftet för att hylla mig? — Jag har
uppstigit på tronen, prydd med krona och purpur; —
jag är drottning i Sverige!»
»Ack, barmhertige Gud!» ropade Otto, höjande sina hän-
der emot himlen ! »Jag förmår icke längre uthärda detta qval !
Gör äfven mig vansinnig, Gud ! att jag, liksom dessa olyck-
liga qvinnor, i det djupaste elände ännu kan drömma mig
lycklig!»
En dödsstillhet herskade nu länge i den ödsliga nej-
den. Brita satt ännu med stolta åtbörder på stenhögen,
plockade på sin mantel, for med handen mot pannan, lik-
som hon ville sätta kronan till rätta på sitt hufvud, och
uttalade afbrutna ord med en befallande röst, hvilka hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
