Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dast krypa pä, jorden. Af det senare slaget är jag, och
om det icke faller er besvärligt att bocka er, så kan ni
helt makligt betrakta mig, fromme man !»
»Och ett sådant missfoster skickar Dacke mig?» sva-
rade eremiten dystert, då han lyst på dvergen med fack-
lan. »Då måste det stå illa till med honom och hans sak!
Följ mig; jag vill höra ditt budskap; men kom väl ihåg:
var allvarsam och kort! Jag släpper budbäraren in; men
narren med hans gyckel utkastar jag ur min boning!»
De inträdde i den lilla hyddan, och fastän den bistre
mannens emottagande just icke tycktes tjenligt att upp-
lifva dvergens mod, så lät likväl denne sina blickar dristigt
sväfva omkring, kastade sig på en bänk, som stod tätt in-
vid spiseln, och sökte, utan att vidare afbida någon bjud-
ning, göra sig så beqvämt som möjligt, i det han med
korslagda armar och allvarsam uppsyn berättade, att de
upproriske sedan det sista slaget voro alldeles skingrade;
att Dacke, stadd på flykt, höll sig dold uti en håla i Rö-
deby skog, emedan ett sår uti ena foten hindrade honom
att komma till Simon; att han var sinnad att redan föl-
jande dagen begifva sig till Tyskland på ett fartyg och lät
säga Simon farväl, tillika med försäkran om en snar åter-
komst med hjelp utrikes ifrån samt att han bad eremiten
till budet utlemna den summa i guld, hvilken han lemnat
i förvar hos honom.
Eremiten hade, emellanåt kastande mörka blickar på
dvergen, gått orolig fram och tillbaka i rummet, men stan-
nade hastigt, betraktade honom länge forskande och sade
ändtligen: »Om mitt öga icke bedrar mig, såg jag dig re-
dan för många år tillbaka; ditt ansigte var blott då icke
alldeles så fult, som det nu blifvit. —> Var du icke en
gång hofnarr hos konung Kristian, som nu sitter fången
på Sonderburgs slott?»
»Du liar gissat rätt», svarade dvergen, i det han nu
äfven med spänd uppmärksamhet häftade sina blickar på
gubben. »Ah, se bara; det är besynnerligt», fortfor han;
»äfven jag tycker mig hafva känt dig för lång tid sedan;
ditt ansigte var blott då icke alldeles så heligt, som det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
