Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
konungen. De fingo nu kännedom om Britas förvillelser
och död och att den unge grefve Otto i ett anfall af för-
tvifian äfven sjelf dödat sig. Vidare erhöllo de kunskap
om Dackes död och att hans kropp sändts till Kalmar, der
den blifvit uppsatt på fyra stegel och hjul med en kop-
parkrona på hufvudet.*
TOLPTE KAPITLET.
Efter några dagars hvila anträdde de räddade sin resa
till Stockholm, och den tappre Måns Hane, som mångfaldiga
gånger tömt det af den ädle Sture skänkta dryckeshornet
till den gamle höfvitsmannens och hans familjs heder, var
jemte Peder Skrifvare deras ledsagare. Den senare upp-
nådde i Stockholm målet för sina önskningar; ty hans äl-
skades fader vägrade icke längre att erkänna honom såsom
måg, då han erfor hans verksamhet vid Dackes dödande
och fick veta, att han, fullkomligt benådad, erhållit en för-
läning af konungen.
Konung Gustaf mottog sin gamle pröfvade vapenvän,
Arvid Vestgöthe, såsom en god son den redan som död
begråtne fadren.
»Välkommen, min ädle, tappre vän!» utropade konun-
gen. »Man hade berättat oss, att förrädaren Dacke låtit
binda dig vid ett träd och skjuta dig till döds med pilar.»
»Nej, ännu lefver jag, för att tjena min konung och
herre med de sista dropparne af mitt gamla blod!» sva-
rade Arvid, och stora tårar föllo ur hans åldriga ögon.
Då utbredde konungen sina armar och slöt den grå-
hårige vännen till sitt ädla bröst. Och snart ■ rådde här i
det kungliga palatsets . lysande salar samma glädje som i
Strinnholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
