Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naders plågor gick till en bättre verld. Hon efterlemnade
dock en liten dotter, den fagra Ingrid,
som gubben Mathias, hvilken kort förut förlorat
sin gamla, trogna maka, nu tog till sig för
att uppfostra och ega till sällskap, alldenstund
han ej trifdes i den dödande ensamheten.
Och ju mera Ingrid växte upp, desto fagrare
blef hon, och då hon omsider »läste sig fram»,
var hon redan känd under benämningen »Skärgårdens
perla.»
Mänga voro de anbud till äktenskap, som
»perlan» nu fick mottaga, till och med af rätt
förmögne män och ynglingar, men hon gaf alla
korgen och sade rent ut, att hon ej ville lemna
den gamle farfadern så länge han var i lifvet.
Mathias sjelf tyckte visserligen, att Ingrid handlade
orätt mot sig sjelf, aldenstund hon när som
helst kunnat bíj en ganska burgen köpmansfru i
Vaxholm, men då han närmare tänkte efter saken,
tyckte han att det var bäst som det var.
Han fick ju då ha »perlan» hos sig sjelf, och det
föll honom bättre i smaken.
Men hur tiden skred framåt, så ändrades
dock mycket, och om dessa förändringar bli vi
underkunnige, om vi lyssna till farfaderns och
sondotterns återknutna samtal.
Den lilla båten hade passerat Vaxholm, på
hvars brygga handelsmannen Viggberg, en af
Ingrids många friare, stod och förgäfves vinkade
åt Mathias att lägga till, samt hade nyss lemnat
Tenö sund bakom sig, när den gamle fiskaren
utbrast:
»Nu vill jag inte längre, tåla dina undan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
