Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det ska’ tjärvräkaren vid min själs salighet
fä bota för. Lita på det!»
Hvad ämnar dú göra ?» sporde Mathias allt
mera nyfiken.
ȁh, var lugn, du! Jag har honom i mina
händer, och om pojken älskar sin far, sä — sä
— ja, nu ha vi ej tid till att längre prata härom.
Vi ä’ nu hemma. Stig pä, mina vänner!
I morgon få vi mera tala om vår affär,» fortfor
patron Krutström och gaf Mathias Nock en talande
blick.
Tidigt följande morgon friade patron Krutström
för tredje gången formligt till Ingrid, men
erhöll äfven nu en korg. På samma gång fick
han äfven bekräftelse på, att det var Adolf Lund,
som hon gifvit sin varma tro.
Då Mathias Nocks båt väl försvunnit norr om
staden, svor patron Krutström på, att »Skärgårdens
perla» aldrig skulle äkta Adolf Lund. Derefter
gick han sjelf till den gamle tjärvräkaren
och uppsade pä tre månader de åtta hundra kronor,
som han af denne hade att fordra.
Peter Lund blef mäkta förbluffad och förebrådde
den förmögne handlanden hans låghet.
Men patron Krutström var obeveklig, och
som han snart »kom i tagen», kunde han ej tiga
med att det var derför att tjärvräkarens son
hade lyckats hos Ingrid, som han uppsade skulden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
