Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hon älskade dennes son, då kunde hon ej
längre tiga.
»Inte kunde jag tro att ni, farfar, skulle vara
af samma sinnelag som den elake Krutström.
Det är ej vackert för eder ålderdom och edra
gråa hår!»
«Tig, flicka,» röt Mathias Nock utom sig af
vrede. »Jag har tagit upp dig och har rättighet
att bestämma öfver din framtid. Och tror
du att jag skulle gifva den till spillo åt en, som
inte har någonting.»
Med sådana och andra förnärmande utlåtelser
höll gubben Mathias sondottern vaken nästan
hela natten.
Den följande dagen var en söndag, och det
var på eftermiddagen som Adolf Lund, hvilken
tillika med fiere kamrater gjort en tur till Fredriksborg,
aflade ett kort besök i Vaxholm.
Ingrid hade just för att undslippa farfaderns
oupphörliga trakasserier, gått ned till stranden.
Som hon stod der försjunken i djupa tankar, fick
hon syn på en båt som lade ut från det på
Vermdölandet belägna Lindalen. Båten styrde
kurs rakt på den lilla fiskarstugan.
»Det är Per i Lindalen, som ror båten, men
hvem är den andre,» mumlade Ingrid för sig
sjelf. »Ah,» utbrast hon och hennes bröst vidgade
sig af glädje, då hon i den sig allt mera
närmande båten igenkände Adolf Lund, »det är
han! Men så oförsigtigt. Här får han ej lägga
till.»
Med dessa ord skyndade hon med snabba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
