Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när desse igenkände stockholmarne, skyndade de
att taga en annan väg.
Patron Sillgren och Adolf betraktade hvarandra
leende och den först nämde utbrast:
»Det var deras onda samveten, som tvungo
dem till att taga denna omväg.»
Adolf suckade, icke öfver rivalen Krutström,
utan öfver gamle Mathias. Derpå sade han:
»Det smärtar mig att Ingrids farfar ska’ bära
så djupt agg till mig. Jag har ju ej gjort
honomo nägot illa.»
»ÅÄh, var ej orolig längre, min gosse,» tröstade
principalen. »Du ska’ få se att saken reder
sig nog. Bara gamle Mathias far se hvilken
lång näsa den högfärdige Krutström får, ska’ han
nog dra öronen åt sig.»
»Ja, gud gifve att farbror talar sanning,» utbrast
Adolf och kunde ej betvinga den suck, som
äfven nu arbetade sig fram ur hans bröst.
Klockan var inemot tolf, då utmätningsmännen,
åtföljde af patron Krutström sjelf och gw.nile
Mathias, närmade sig gubben Lunds bostad.
Just som de gingo förbi hamnen landstego fyra
man af det under Rindölandet liggande amerikanska
skeppets besättning.
Hvarken patron Krutström eller gamle Mathias
lade märke dertill, så upptagne vore de af
sitt samspråk angående utmätningen och det tillämnade
bröllopet.
Men bland de amerikanske sjömännen fans
en, hvilkens blick fingo en högre glans när de
hvilade på den gamle Mathias’ anlete. Det syntes
tydligt att han ämnade skynda fram till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
