Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7.
Tämligen långa i synen blefvo både patron
Krutström och Mathias Nock, när de vid inträdet
i gubben Lunds boning möttes af Sillgren
och Adolf. Utanför stugan hade samlat sig
en ansenlig folkhop, ty ryktet om utmätningen
hos den gamle tjärvräkaren hade spridt sig s£>m
en löpeld kring staden.
I denna folkhop befann sig äfven den ofvannämde
amerikanaren, en kraftfull man om vid
pass femtio år, hvars utseende vitnade om att
han plöjt verldshafven i många är.
Äfven Ingrid hade tagit plats bland folkhopen,
men höll sig sä långt afsides, att farfadern
eller patron Krutström icke skulle blifva henne
varse. Men hvart hon än gick följdes hon af amerikanarens
blickar, i hvilka den tydligaste ömhet
stod att läsa. Mer än en gång stod han i
begrepp att närma sig »Skärgårdens perla», men
hvarje gång stannade hän på halfva vägen och
mumlade för sig sjelf:
»Jag vill först se hur det andra aflöper! Sedan
är det min tur.»
Sedan patron Krutström och gamle Mathias
väl hemtat sig frän sin förlägenhet, sade den först
nämde under det han försökte antaga en medlidsam
ton:
»Du vet, gamle Lund, att du länge varit
skyldig mig åtta hundra kronor. Med ränta gör
det nio hundra och tjugofem. Till min stora
ledsnad har jag måst lagsöka dig, och när du
ändock inte kunde förmås att betala, så har jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:07:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tpskargard/0030.html
