Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den förbluffade Mathias Nock, slog honom kraftigt
pä axeln och utbrast:
»Se så, gamle gosse, nu är det vår tur att
talas vid. Hvarför har du under en så läng tid
kunnat vara så hård emot din stackars sondotter.
Du vet att hon älskar Adolf Lund och du vet
äfven att han är en duktig pojke, som inom ett
par månader kan försörja en hustru lika bra som
gubben Krutström?»
Under det gubben Sillgren talade dessa
ord hade amerikanaren närmat sig den öppna
dörren. Bakom honom syntes Ingrid blek och
darrande följa hvarje rörelse af de inne i stugan
handlande personerna.
Gubben Mathias stod en lång stund tyst.
Slutligen utbrast han, arg öfver det nederlag som
patron Krutström och således äfven han sjelf
lidit:
»Hvad har du med den saken att göra?
Den sköter jag nog sjelf, skulle jag tro!»
»Ja, så att du gör två personer olyckliga,»
sade gubben Sillgren.
»Men, hur vill du då att jag ska’ kunna stå
till ansvar för att jag gifvit min sondotter åt en
fattiglapp?»
Nu log gubben Sillgren så egendomligt, då
han svarade:
»Adolf Lund är ingen fattiglapp, ska’ jag
säga dig!»
»Hå, hä! Kallas den välbergad, som inte
har mer än femhundra om året? Hva’ sa!»
Det ryckte till i Adolfs mungipor, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
