Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Träldomens sista skede i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Träldomens sista skede i Sverige.
Vid början af den period, hvars rättsåskådning våra
Landskapslagar[1] afspegla, utgöres vårt lands befolkning af två skilda
beståndsdelar, de fria i flere olika gradationer och de ofria —
trälarne. Dessa senare bildade nämligen en omfattande beståndsdel
af befolkningen, ehuru de icke kunna sägas utgöra någon del af
folket. De stodo nämligen, såsom enligt den då rådande
grundsatsen rättslösa, egentligen utom samhället. Deras förhållande
till detta förmedlades enligt denna grundsats uteslutande genom
deras egare.
Från de äldsta tider, till hvilka några underrättelser gå,
framträder träldomen såsom en bestående institution; och ännu
i Landskapslagarne[2] qvarstår den. Men denna tid är äfven i
detta afseende en brytningsperiod. Redan tidigt under denna
[1] Dessa lagar citeras i denna afhandling öfverallt ordagrannt och utan
något slags försök till »normalisering» efter texten i Schlyters »Samling af
Sweriges Gamla Lagar».
[2] Beträffande den frågan, huruvida träldomen ännu finnes qvar i
samtliga dessa lagar, äro följande anmärkningar att göra. Den enda af dessa
rättskällor, som icke innehåller något stadgande, som ens i någon mån berör
träldomen, är det fragment (innefattande Kristnu Balken) af Smålands-Lagen,
som blifvit bevaradt till vår tid. De öfriga Landskapslagarne deremot visa
otvetydigt, att träldomen i dem ännu är ett bestående institut — dock möjligen med
undantag för Helsinge-Lagen. I denna lag lyder väl nämligen index till Ærfþa
b. fl. 13 på följande sätt: »Vm Offsinnis arf, ok Rantakna kunu Barns arf, ok
Skötarf, ok Trälaarf, och Biltughä mans arf», men sjelfva den 13. flockens text
innehåller intet stadgande om några förhållanden, som angå träldom. Och i denna
lag för öfrigt förekommer ej det enkla ordet träl eller þræl, ej häller något af
de ord, med hvilka träl i våra lagar brukar betecknas, (såsom »annöþuger»,
»hemahion», »ambat», »ofræls»). Väl förekommer deremot ordet
»fræls», men icke såsom motsats mot träl, utan såsom betecknande en person,
som är fri från skatt eller offentliga onera. I betraktande häraf synes det sannolikt, att vid den tid, då denna lag erhöll sin närvarande form, träldom icke vidare
existerade inom det område för hvilket lagen gällde. — Hvad slutligen beträffar
vår äldsta stadslag, Bjärköa-Rätten, som kan antagas vara ungefärligen
samtidig med flera af Landskapslagarne, så kunde väl äfven om denna till en
början någon tvekan ega rum. Väl finner man der i 21 pr. ordet þræl, men der
användt såsom ett oqvädinsord, för hvars användande ansvar stadgas. Af detta
förhållande kan emellertid ingenting med säkerhet slutas rörande den frågan,
huruvida träldom ännu i verkligheten fanns. Men det är att märka, att det på
samma ställe visar sig att ansvaret endast eger rum i det fall, att någon kallat
en annan »þræl en han fræls er». Då härtill kommer, att ett annat ställe (17)
innehåller följande stadgande: »Slar man æller kona sit frælst hion til goþræ
wisu. þa ær þæt ogilt», hvaraf väl antydes, att husbonde kunde hafva, utom
fria tjenstehjon, äfven sådana, som voro trälar, torde man ha skäl att antaga, att
träldom enligt denna lag ännu fanns qvar, om den också numera ej hade
någon synnerlig betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:07:51 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/traldomisv/0009.html
