Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De sätt, på vilka träldom uppstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folk. Romarne hänförde detta fall under accessio. Enligt
regeln: »res accessoria sequitur rem principalem» gällde derför i
fråga om slafvar, likasom i fråga om djur, den grundsatsen, att
den, som egde modren, äfven blef egare af dess afkomma. Hos
de sydgermanska folken utbildade sig den hårdare grundsatsen,
att, om en af föräldrarne var träl, barnet blef träl — en grundsats,
som senare fick sitt uttryck i den tyska rättsregeln: »Das
Kind folget der ärgern Hand». Deremot synes det sannolikt att
hos våra förfäder redan tidigt en mildare åskådning varit
rådande. I alla händelser finner man, att i våra landskapslagar,
ehuru förbindelser mellan fri man och ofri qvinna och omvändt
mellan träl och fri qvinna helt naturligt sågos med oblida ögon[1],
likväl om de barns ställning, som födas i en sådan förbindelse, en
grundsats uttalas, som är den mildaste, som kan uppställas, så länge
öfver hufvud träldom kan uppkomma genom födsel — nämligen
att barnet blir fritt, om en af föräldrarne är fri, hvilken grundsats
i lagarne finnes uttalad i uttrycket: »gangi æ barn a bætre alf»,
(Ög. Gb. 29. 1., Upl. Æb. 19., Sdm. Æb. 3. 2., Vm. I. Gb. 4.
pr. och II. Æb. 14). Väl skulle det kunna synas som om
åtminstone en modifikation i denna grundsats gjordes i det i Ög. Æb.
14. förekommande stadgandet: »Nu afla man barn uiþ huskunu
manzs; þa a han luka siax öra firi sianga gangu ok fulle atær
dax uærkin taki barn siþan kristit ær ok uari frælst. Nu sitær
barn inne um ar gialdi firi tua öra: sitær um siax gialde firi
tolf öra: sitær nat a þet siunda gialde fulla lösn». Och det
synes sannolikt att det är på detta ställe som Stiernhöök stöder
sig då han (a. arb. s. 206), efter att hafva redogjort för de
öfriga sätt, på hvilka träldom kunde uppkomma, tillägger:
»Ceterum ex servis quomodocunque factis, quidquid natum erit, in
parentum conditione & necessitate serviendi vivebat: olim quidquid
etiam ex libero & serva, nisi aut matrimonio sibi servam liber
copulasset, aut partum pater in libertatem redemisset: & recte
quidem: ex ancilla enim aliena acquirere non licuit quod partus
de jure ejus esset, cujus fuit ancilla, quæ non sibi aut aliis sed
domino acquirebat». Stiernhööks mening synes här vara, att
barn af en fri man och en annans trälinna föddes till träldom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
