Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Trälens ställning till egaren och till samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18 I. S. LANDTMANSON
han under vissa omständigheter utöfva egenmäktigt, i andra fall
åter endast genom samhällsmyndigheternas anlitande. I det
förra fallet berodde det väl hufvudsakligen på hans egen
omsorg och påpasslighet, om han skulle återfå trälen; emellertid
gynna visserligen lagarna hans i detta afseende företagna åtgärder[1].
— Inleddes åter en verklig klanderprocess, så hade den,
som hade trälen i besittning, den fördelaktigare ställningen vid
bevisningen. Han hade då rätt att åberopa och ådagalägga originärt
fång (i detta fall »vitna firi hemæ föt»[2]) eller åberopa fång
af annan (»gripa til leþsna»), hvarom i de olika lagarne
något olika grundsatser gällde. — Hittade någon en annans träl
som rymt, var han skyldig att lysa, men hade då också rätt till
hittelön[3]. — Hvad trälen genom arbete förvärfvade, förvärfvade
han åt herren, ty trälen hade ej någon rätt till egendom,
hvarför ock skyldemän, som löste sin frände ur träldom, skulle med
ed betyga, att de penningar, med hvilka han löstes, voro »frænda
fæ ok egh hans fæ»[4]. En bättre ställning i detta afseende
intaga visserligen de hemmafödda trälarne (fostre och fostra).
Man finner nämligen att dessa icke alldeles saknade
förmögenhetsrätt. Så talas om fostres »bo», som säges skola skiftas, om
han dräper man[5] och om han varder hängd för full tjufnad[6],
vidare om att fostre har »baþe bo oc boscap»[7]. Emellertid var
den rätt, som sålunda säges tillkomma fostre, egentligen endast
nyttjanderätt[8]. Denna egendom återföll nämligen, när fostre
dog, till hans egare[9]. Öfver hufvud måste man väl antaga, ehuru
—————————
9 Så stadgas om det fall, då fostre gifter sig med fri qvinna, och det,
då fri man gifter sig med fostra, i Ög. Gh. 29. 1; »— — þa dör fostre, þa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
