Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Trälens ställning till egaren och till samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄLDOMENS SISTA SKEDE I SVERIGE
21
gåendet af äktenskap vigselns form användes och att aflidna
trålar på kristligt sätt begrafdes å kyrkogård1. I sammanhang
med frågan om trälarnes ställning i och till det kyrkliga
samhället bör äfven med några ord beröras frågan, huruvida trål
hade tillträde till prestcmbetet eller till ingående i kloster.
I våra lagar torde väl ej finnas några stadganden, som belysa
denna fråga. Men det kan väl antagas, att de grundsatser,
som af den kanoniska rätten i detta afseende voro uppställda,
hos oss tillämpades, och det äfven före Skeninge möte år 124S,
då studiet af denna rätt påbjöds. Den allmanna grundsatsen var
väl, att endast friborne män kunde vara prester eller munkar.
Dock gjordes i denna grundsats vissa modifikationer. Sålunda
gjordes undantag för sädana, som antingen blifvit fullständigt
fri-gifna eller åtminstone sä, att den manumitterande endast förbe-
1 CALONIUS antager ock (ss. 247 ff.), att trälarne i fråga om dessa
kyrkans förmåner fullkomligt likställdes med de friborne och åberopar i afseende
pä de särskilda slagen af dessa förmåner särskilda ställen i lagarne (jfr noterna
till s. 2^8). Väl torde de sålunda åberopade ställena — då en stor del af dem
endast stadgar om presternas åligganden i dessa afseenden i förhållande till
befolkningen i allmänhet, utan att särskildt nämna trälarne — icke innehålla
fullständiga bevis för de nämnda förmånernas utsträckande äfven till dem. Men
det finnes dock ställen, der trälarne uttrvckligen omtalas såsom delaktiga af
vissa af dessa förmåner — och det vigtiga sådana. Det torde derför med skäl
kunna antagas, att samma re^el öfver hufvud ¾ällde om dem alla. Till dessa
ställen hör Upl. Æb. 19: »Nu takær o fræls man o frælsæ kono. fæstir ok
wighis \vi}> hanæ — —»; vidare Kkb. 9 pr., der det stadgas om utgifterna till
prest för vigsel, olika för bönder och »fatöct folk», hvarefter förklarande
till-lägges: »Fatöct folk kalium wir hussætu folk. ok malækarlæ. legu hion. ok
hemæ hion. och stafkarlæ». Och i den derefter följande § 1. stadgas det om
»inledning» (kyrkotagning af barnaföderska), likaledes med skilnad mellan
bondes hustiu och »fatöc konæ». Hit torde Äi\cn böra hänföras Vg. I. Kkb. 15.
der det stadgas om prests skyldighet att »ola» (meddela sista smörjeisen)
»husla» (meddela nattvarden) och begrafva sådana personer, som hörde till
bondes hushåll. Då bland dessa omtalas i\i\-cn »hion», är det icke osannolikt
att bland dessa inbegripas älven trålar. Slutligen är i detta afseende att märka
äfven Ög. Kr. 12, der det stadgas om prests skyldighet att, der ovægfarande
man- ligger sjuk hos bonde, »skripta ok olia, lik — - - uighia. um nat iui
uaka. fiura siala mæssu siunga», hvarefter i den följande § 1. tillägges: »Dör
stafkarl i sokn, samu pianist ær præstær hanum skyldær. bo a han aghe egh
mera æn pik ok skræppo». Vid jämförelse med det nyss anförda Upl. Kk. 9.
der »stafkarl» och hema bion likställes, synes det ej osannolikt, att
Östgöta-lagens anförda stadgande om »stafkarl» tillämpades äfven i fråga om trålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
