Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Trälens ställning till egaren och till samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
30
I. S. LANDTMANSON.
begått en rättskränkning, det här ifrågavarande valet - mellan
att erlägga böter för gerningen eller utlemna trälen — skulle
ega rum, förutsattes emellertid att trälen skulle vara i egarens
besittning. Om trälen rymt och derefter begått någon
rättskränkning, var hans egare således ej skyldig att försona skulden,
såvida han ej gripit trälen och återtagit honom i sitt hem \
Angående bevisningen i brottmål är att märka, att vid brott,
der gerningsmannen ej greps på bar gerning, äfven i fråga om
trälar den grundsatsen tillämpades, att bevisningen tillkom
svaranden; och i äldre tider fördes denna utan tvifvel, åtminstone i
frågan om svårare brott, genom järnbörd, hvilken trälen
underkastades 2. Men sedan Birger Jarl afskaffat järnbörden3, trädde
i dess ställe bevisningen genom ed och edgärdsmän, hvilken
fördes af trälens egare. Vid brott åter, der gerningsmannen greps
pä bar gerning, fördes utan tvifvel i allmänhet bevisningen genom
vittnen, som framställdes af käranden4. Men särskildt enligt
Östgötalagen gällde, enligt CALONII mening5, den
grundsatsen, att, då talan fördes vare sig mot en träl för dräp a en
friboren eller mot en friboren för dra]) a en träl, bevisningen alltid
sen ui])ian rutnar. hætte uif> fiuratighi markum». — Sannolikt är den
uppfattning riktig, som CALONIUS framställer rörande betydelsen af detta stadgande,
då han (s. 281) anmärker: »Neque alia mente hoc constitutum fuisse, quam ut
objecto domino tristi tetroque hoc spectaculo, sorditiem ei suam, avaritiam ac
inhumanitatem exprobrarent, a Stiernhöökio rectc est observatum». (Stiernh.
a. st. s. ni).
1 Vg. I. Red. 11. pr. »Löper dræll [f>ræl] bort allær ambut (Va lawarji
sinum ok gör nokon skajia, dræpær. stial allær rænir, eig skal lauarpær. skæpæ
gialfia num han aptcer fa hion sit».
- Detta qvarstår ännu i Skåne L. Sä heter det der i 1. 152: »R; ftir
bondæn sialuir saeghu æftir sinum f>ræle. l>a a han ev atlösæ Jmels huth–––
–––d\’l bonda.ii at hans }>nel giorJ>e \>xi ev ær han sectis före. ]»a bæri
hans f>ræl larn––-brændær |ir.e! sic. \n\ lata bonden ut |iæt han wil oc a
tyltær ej ey skal jir.vl bæræ larn före minna.-, æn före half marca mun. ki
nis hanum minni JiiufnaJ) {>a dyli husbondæ hans mx]> £rif>ia manz efi».
3 Se Ög. Efis. 17. pr.
4 Detta torde framgä af fortsättningen af det nyss anförda stallet i Vg.
1. Retl. 11. pr. Der säges det: »Far fiem aptær bote afgærftir [>erræ sum lagh
sigiæ en asynær vittni æru til ællær ^iufnx†.er i handum takin .er eig [>æt til.
væri mæj) nekuafmm sum lægh sighia».
r’ Till stöd för denna anför han (ss. 283 och 284) Ög. Dr. 13. 2. samt 17. pr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
