Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Trälens ställning till egaren och till samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄLDOMENS SISTA SKEDE I SVER 31
tillkom svaranden, vare sig gerningsmannen fanns a bar gerning
eller icke.
1 lärmed äro de allmanna grundsatserna om trälarnes
ställning till samhällets straffmakt i korthet angifna. Rörande
sär-skilda slag af förbrytelser och deras bestraffning är följande att
anföra.
Hvad först angår dråp, är att taga i betraktande dels dräp,
föröfvadt af träl a friboren, dels dråp, föröfvadt af friboren å träl,
- dråp, föröfvadt af träl ä en annan egares träl. Föröfvades
dräp af träl a friboren, utan egarens befallning och utan
delaktighet af annan friboren, sa var i äldre tider sannolikt det
vanliga, att trålen utlemnades till malsegaren; men det torde såsom
förut är anmärkt, alltmer blifvit vanligt, att förbrytelsen
försonades med böter1. Hvad äter beträffar dräp, föröfvadt af friboren
a träl, var den allmänna regeln, såsom förut är angifvet, att
dråparen ansvarade med böter intill fulla beloppet af trälens värde,
men icke derutöfver. Samma grundsats gällde ock för det fall
att träl dräpt en annan egares träl 2.
1 fråga om kroppsligt våld kan väl såsom allmän
grundsats uppställas, att hvarken en friboren för det våld han utöfvat mot
träl eller en träls egare för det våld trälen utöfvat mot en fribo-
1 I hufvudgrundsatserna i detta afseende öfverensstämma väl
Landskapslagarna. Emellertid framträder i de olika landskapen en viss olikhet i fråga
om bötesbestämmelserna. Under det att sålunda V e s t g ö t a 1 a g a r n e (I i Mdr.
4. och II. i Dr. 9) stadga, att, om »brel dräper man ættæ¾en», »bonde skal
aruas. bot ok ættarbot», så att endast den del af hoten bortföll, som annars
skulle gä till konungen och häradet, låter Östgötalagen (i Dr. 13. 2: »Nu
dræpær j>ræll frælsan man: f>ær takær f>æs manzs arue bribiung af fiuratighi
markum. bær liggær ni¾ri karls sak ok konungx») icke blott böterna till konun-
och häradet, utan i\i\cn oran hoten (Vgs. ættarbot) bortfalla, så att
endast boten till målseganden utgick. (Dock var ansvaret för dråp, begånget
ai lostre, strängare. »Nu dræpær fostre frælsan man haui fin huggit bo sinn.
bæt skiptis mællin karls ok kunungx ok rætzs arua. ok hauær han firi huggit
åtta markum bæs sum uan a til hans böm taki rættær arui», heter det i Dr. 16.
pr.) Enligt Vm. II. Mh. 24. 8. skulle träl, som dräpt friboren och gripits å
bar gerning, utlemnas och dessutom skulle för honom botas 7 marker; om
han deremot icke greps å bar gerning, skulle egaren, om han ej kunde värja
honom, för honom bota fjerdedelen af fri mans bot. — Särskilda stadganden
rörande här ifrågavarande fall innehålla ock Gotl. I. 16. 2. ock Skåne L. I. 120.
J Ög. Dr. 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
