Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
trXlinnàn.
detta sken, sä mildt, fast matt, — likt en
van-mäktigt bedjande, — hvem för dess stråle genom
mörka natten? Hvarföre är dess ljus så olika so^
lens i glans och i verkan på hjertat. Hur det
kämpar mot de svarta molnen! Nu förmörkas det.
Underliga verld, underliga, dunkla djupl–-
Jag har varit mycket lycklig. Jag har gått
fram i lifvet såsom i glansen af ett starkt solsken.
När en stund natten hotade mig, kom blott en
klarare dag. Men om natten nu kom på allvar,
och förvandlade mitt lif i mörker?!.......—
Jag har ej mycket tänkt öfver lifvet De
mycket lyckliga njuta blott, och tänka icke. Jag
har njutit lifvet och prisat gudarnes godhet Men
många äro ej lyckliga som jag. Många ha föga
eller ingen glädje. Huru synes verlden och
gudarne för dem?.....
Tankar uppstiga inom mig, som jag förr ej
haft. Mig synes ödets lotter underligt delade på
jorden. Hvarföre fingo några menniskor så mycket
och andra en så ringa del? Odets gudinnor
begjuta verldsträdets grenar med lifgifvande strömar,
men dropparne falla ojemnt. O! men den friska,
den riktbegjutna grenen skall luta sig öfver den
torra, och meddela den sin saft. Så är visserii-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
