Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
trälinnan.
ta, fastän sy ag t, hans vänliga sken? O kom igen,
du sköna, hulda väsen! Förlåt den dödligas
svaghet. Kom tillbaka, och har du tröst att gifva mig
så tala till mig, och styrk min själ.–
(Ljus-alfen återkommer, men omger sig
olott med ett matt sken. Frid fortfar.)
Du är mycket god, och det gör godt åt mitt
hjerta. Jag känner att jag Tör dig kan upplåta
mitt inre. Ser du, vänliga väsen, jag har mycket
lidit på en kort tid, och min egen plåga har gjort
min blick skarp för de dödligas lidanden. Och
det har synts mig, att ingenting var godt på
jorden, och det har varit ögonblick då jag triflat på
gudarnas godhet, på allt som ger lifvet värde, tj
allt under solen var ovisst och föränderligt, allt
blommar för att vissna, allt födes för att dö?
LJUS-ALF.
Hvälfver sig icke himlen evigt blå öfver den
föränderliga jorden, omslutande den från morgon
och till afton? Så äfven omfattar Allfader verlden
och bär den i sin trofasta famn. Solen är evigt
sig lik, och i Solen ser du en bild af Allfaders
evigt vakande öga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
