Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
taälinnan.
GRIMGERDA.
Usla! Förhäfver du dig öfver mig? Eländiga,
fega mördarinna, som ej har kraft att motstå det
onda, och ej har mod att bli stark i brottet,
föraktliga trälinna, gå hädan! Mina ulfvar skullë
försmå ditt svampiga väsen. Gå! Men tag med dig
den förbannelse, som jag förkunnar dig: du skall
ej finna ro hvarken här eller härefter!
Vacklande, svindlande, bäfvande, skall du vanka omkring
från morgon till morgon, och nöta bort ditt lif i
vånda. Du skall vissna som tisteln vissnar i
klippans trånga remnor. Du skall lik den jagade
ulfven försmäkta i ödemarken, och jemrens söner
skola räcka dig en bitter dryck af harmens
giftiga tårar. Efter döden skall din fega ande vistas
bland töcknen vid lik-kustens träsk, och fåfängt
skall du försöka att lyfta dig derur mot höjden.
Fåfängt skall du sträcka ut dina dimmiga armar,
för att omfamna ett väsen, som kan älska dig.
Ensam och eländig skall du omtumlas af vinden,
och besöka jordens krets endasf; för att skrämma
de oskyldiga barnen, som förirra sig i din närhet,
och ditt lif och ditt väsen skall vara — osalighet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
