Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Promemoria av kammarherre R. von Heidenstam 15 april 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
katastrof, som skulle inträffa genom handelns stoppande på Donau. I
andra hand skulle målet nås av general Weygands armé, vars
huvuduppgift vore att förstöra oljekällorna vid Baku.
Han meddelade vidare, att genom samma underrättelseväsen tyskarna i
god tid — genom uppsnappandet av ett telegram till Paris — blivit
underkunniga om de beslut, som fattats vid engelsk-franska krigsrådets
förhandlingar i London, och som gingo ut på att besätta vissa punkter i Norge,
nämligen Trondheim och Bergen samt en tredje punkt, som han ej kunde
draga sig till minnes. Enligt generalfältmarskalkens informationer hade
den engelsk-franska planen varit noga förberedd och endast genom att
tyskarna vidtagit erforderliga förberedelser för att förhindra en dylik plans
genomförande hade tyskarna lyckats med en marginal av 8 timmar
förekomma de allierade i deras planer. Enligt generalfältmarskalkens planer
hade Repulse, Renown och York befunnit sig utanför Bergen måndagen
den 8 april. De tyska motåtgärderna voro redan tidigare vidtagna och man
hade endast avvaktat en rimlig anledning för ingripande, varigenom
neutralitetsbrottet kunde läggas på de allierades sida.
Generalfältmarskalken underströk kraftigt, att det varit Tysklands
avsikt att söka hålla Skandinavien utanför stormaktskriget och att de tyska
intressena bäst tillgodosåges genom ett neutralt och lugnt Skandinavien,
som uppfyllde rimliga krav på neutralitet genom tillhandahållandet av
malm och varor, som Tyskland vore i behov av. Genom engelsmännens
kränkningar av Norges neutralitet hade tyskarna fått klart för sig, att
Norge varken vore i stånd att upprätthålla sin neutralitet eller vore särskilt
angeläget att värna densamma gentemot engelska ingrepp. Bevis för detta
påstående vore det norska uppträdandet i »Altmark»-affären, då
norrmännen ej skjutit mot »Cossack». Generalfältmarskalken hade vidare skriftliga
och påtagliga bevis, som han vore villig framlägga, att på norsk sida olika
order givits till de norska befälhavarna på krigsfartygen beträffande dessas
uppträdande vid neutralitetsbrott från tysk och engelsk sida. Sålunda
hade befälhavarna fått order att omedelbart beskjuta tyska fartyg, som
inträngde på norskt territorialvatten; däremot skulle befälhavarna icke
beskjuta brittiska sjöstridskrafter i motsvarande situation. Då Norges
försvarsväsende ansåges vara under all kritik, hade det ej funnits möjlighet
för Norge att försvara sin neutralitet. Enligt generalfältmarskalkens
uppfattning vore detta ej fallet beträffande Sverige. Han beklagade livligt,
att en aktion blivit nödvändig mot norrmännen, som ju vore av germansk
ras. Det hade icke varit med lätt hjärta, som rikskanslern måst giva order
om krigshandlingar mot Norge. Helt annat vore det att föra krig mot folk
av slavisk ras såsom tjecker eller polacker. Det hade varit oerhört riskfyllt,
om engelska stridskrafter kunnat få fast fot i Norge eller Danmark och där
upprättat baser för flygangrepp mot Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
