Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 132. Richert till Günther 1 maj 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
En annan omständighet, som torde ha haft en icke oväsentlig
betydelse, är den, att man nu äntligen på högsta håll här torde ha lärt sig
inse, att Sverige är beslutet att med vapenmakt motsätta sig en
kränkning av dess territorium, från vilket håll denna än månde komma. I fråga
om vår vilja och beslutsamhet i detta hänseende har man här tidigare
uppenbarligen hyst mistro. Förre utrikesministern Sandiers i de ledande
tyska kretsarna alldeles felbedömda person och politiska syften var en
av huvudgrunderna till detta misstroende; pressens hållning en annan.
Den svenska regeringens politik i den finsk-ryska konfliktens senare
skede har rubbat grunden för misstroendet. Men det behövdes ett klart
och bindande ord från den svenske Konungen till den tyske statschefen
personligen för att undanröja det. Hitler vet nu — och detta har
säkerligen varit av den största betydelse för hans ställningstagande — att vi
komma att sätta in hela vår kraft mot ett anfall ej blott från öster utan
även från väster.
Och han vet att vi komma att med hela vår militära kraft möta ett
anfall från honom själv. Han vet, att en aktion mot Sverige ej kan
genomföras såsom överrumplingsaktionen mot Danmark och skulle mötas
med ett på ett helt annat sätt organiserat och mycket starkare motstånd
än aktionen mot Norge. Den utan ostentation genomförda militära
beredskap, som efter alla tecken att döma nu åstadkommits i Sverige och varom
man naturligtvis här är medveten, har med all säkerhet vid de
överväganden, som ägt rum, varit av en betydelse för Hitlers
ställningstagande, som ej kan överskattas. Även om man här ävenledes är alldeles
un-derkunnig om alla de brister, som vidlåda vårt försvarsväsen i fråga om
utrustning och utbildning, så inser man dock, att med den beredskap vi
nu äga, ett militärt företag mot Sverige ej kan genomföras genom
överrumpling och att det från tysk sida skulle kräva en militär
kraftutveckling, som ingalunda skulle varit opportun med hänsyn till krigföringen i
övrigt. Detta har inneburit, och innebär, ett återhållande moment av
första ordningen.
Likaväl som enighet numera torde råda i Sverige därom, att vår
obetingade och väpnade neutralitet — för att begagna Hitlers egna ord —
både under det finsk-ryska krigets slutskede och under första skedet av
den tyska aktionen mot Danmark och Norge utgjort det måhända
starkaste skyddet mot de faror, som hotat, likaväl synes man i vårt land
även vara överens därom, att ett fullföljande av denna klara och
beväpnade neutralitetspolitik i fortsättningen är den enda trygghet vi själva
kunna åstadkomma mot nya faror; de uttalanden i svenska tidningar, som
gjorts närmast med anledning av den tyske utrikesministerns uttalanden
om Sverige, giva belägg därför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
