Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 218. Promemoria av Engzell 21 maj 1940 - 219. Richert till Günther 21 maj 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
enskommelser träffas mellan de tyska behöriga och det svenska
militärbefälet vid Riksgränsen.
Tågens avgångstid blir beroende på fartygets ankomst till Holmsund.
Man beräknar, att första tåget skall ha avgått från Riksgränsen ungefär i
sådan tid, att det når Holmsund vid fartygets ankomst.
Det är därför angeläget, att utrikesdepartementet snarast möjligt
erhåller meddelande om den beräknade tiden för fartygets ankomst till
Holmsund.
Utspisning av transporten å svenska sidan sker på ilastningsstationen
och under färden genom svensk militär.
Tyska beskickningen kan direkt till tyska vederbörande vid
Riksgränsen lämna meddelanden.
Det förutsattes, att de i transporten deltagande icke innehava några
som helst vapen eller någon ammunition, då de passera gränsen. Eventuell
sådan utrustning bör alltså lämnas å norska sidan.
Genom svenska försvarsstaben ordnas marinmyndigheternas tillstånd
till fartygets färd och anlöpande av Holmsund.
Tyska beskickningen torde själv — genom konsul eller mäklare —
ordna de civila frågorna i samband med hamnens anlöpande, t. ex.
klare-ring, eventuella hamnumgälder o. dyl.
Kostnaderna för transporten debiteras tyska beskickningen.
Stockholm den 21 maj 1940.
(Påteckning:) Marinattachén von Wahlert erhållit del härav den 21. 5.
219. Richert till Giinther 21 maj 1940.
Handbrev, märkt »Personligt».
Berlin den 21 maj 1940.
Jag behöver väl inte säga, att jag är uppriktigt bedrövad över att jag
på en punkt missuppfattat Dina instruktioner för avgivande av svaret på
den tyska framställningen om vapentransitering till Narvik1. I själva
verket lämnade jag Stockholm i den övertygelsen att jag inte bara ägde, utan
även borde upptaga frågan om eventuellt hemforslande genom Sverige av
de tyska Narvikstrupperna, därest jag ej mottog annan instruktion från
Stockholm vid min återkomst hit. Efter Ditt samtal på fredagskvällen
med statsministern ansåg jag detta fastslaget.
Själv var jag ju, som Du kanske minns, från början litet tveksam till
tanken. Och jag är nu glad över att jag vid mitt samtal med Weizsäcker
1 Dok. 211.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
