Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 222. Richert till Günther 22 maj 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
else för att vi ej av hänsyn till dem eller av önskan att obrottsligt
fast-hålla vid en på förhand deklarerad principståndpunkt vilja utsätta oss för
samma öde, som övergått vissa andra neutrala länder. Och skulle till sist
krigslyckan vända sig och kriget sluta med Tysklands nederlag, torde
de allierade makterna dessförinnan hava tillfogats sådan kraftförlust och
skadegörelse, att de vid krigets slut måste vara praktiskt taget utmattade.
Konsekvenserna av en sådan tillämpning av vår neutralitetspolitik, som
från Englands och Frankrikes sida kunde göras till föremål även för
allvarliga erinringar, synas således knappast kunna bli militärpolitiskt eller
politiskt farliga för vårt land; några repressalieåtgärder, som hota vår
ställning som självständig stat, torde ej behöva befaras.
Allvarligare betänkligheter kan jag förstå föreligga av hänsyn till
Norge och till vår egen nationalkänsla. I det senare hänseendet skulle jag
dock vilja ifrågasätta, om ej omsorgen om vårt eget folks framtid framför
allt kräver, att landets frihet och självständighet bevaras åt det svenska
folket. Svenska folkets hederskänsla synes mig ej i och för sig behöva
såras av att det transporteras krigsmateriel genom vårt land; det torde
närmast vara den omständigheten, att krigsmateriel skulle vidarebefordras
för att komma till användning mot det norska broderfolket, som skulle
framkalla betänkligheter av moralisk natur.
Enligt mitt förmenande skulle emellertid ett tillmötesgående av det
tyska önskemålet på längre sikt vara i Norges eget intresse. Avlägsnandet
av risken för ett svenskt-tyskt krig skulle trygga bibehållandet av ett
intakt och självständigt Sverige och därigenom vara av den största
betydelse även för Norge, liksom för Norden i dess helhet. Jag skulle vidare ej
anse det uteslutet, att vid en eventuell förnyad förhandling med Tyskland
i transiteringsfrågan sådana försäkringar i fråga om Norges ställning och
framtida utsikter skulle kunna utverkas, som kunde bliva av avgörande
betydelse i dessa hänseenden. En sådan kombinerad förhandling skulle å
tysk sida framstå såsom en naturlig konsekvens av den motivering, som
anförts såsom grund för det nu lämnade beskedet på den tyska
framställningen. Med hänsyn till det personliga intresse, som den tyske rikskanslern
veterligen hyser för Narviksfrågan, liksom till hans inställning till det
norska folket, torde en dylik förhandling alls ej vara utsiktslös. Skulle det
lyckas för Sverige att på detta sätt göra en positiv insats för Norge, så
torde det måhända mer skenbara än verkliga åsidosättandet av norska
intressen som ett medgivande till den här önskade transiteringen skulle
innebära, flerfalt därigenom kompenseras.
Om nu en tysk militär aktion mot Sverige skulle verkställas, torde väl
tvivel ej råda om att den skulle lyckas och att Sverige på relativt kort
tid efter en från början hopplös kamp bleve besegrat. Oavsett
stormaktskrigets utgång skulle detta medföra vårt lands förödande och utarm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
