Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 229. Richert till Günther 23 maj 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
och rådgivare (bl. a. en major). De ha sagt att de norska trupperna
äro besvikna på särskilt engelsmännen, vilka systematiskt skicka fram
norrmännen och själva »trycka bakom sina kulsprutor». Norrmännen lida
för övrigt av proviantbrist.
Allt nog, det vore av vikt för oss svenskar att sse sakerna i sitt rätta
ljus. Der Fuhrer såge på Sveriges problem helt annorlunda än på
Norges, särskilt om den norska regeringen fortsatte sin nuvarande politik.
Det är intet tomt ord om germansk samhörighet, som ofta tillskrivits
honom. Han räknar i stora mått — Narvik är i och för sig en bagatell i
det stora skeendet — han räknar ej i arméer o. s. v. utan i kontinenter
och länder, då nyordningen i världen nu står inför sitt förverkligande.
Sverige vore ett livskraftigt land, en god exponent för germansk kraft och
duglighet. Det har landet visat i kulturellt, industriellt och moraliskt
avseende. Efter halvtannat år som herr Hitlers personlige adjutant kände
herr Schulte Mönting väl till dessa tänkesätt hos der Fuhrer. Hitler
tillmätte Sverige en stor uppgift i framtiden. Herr Schulte Mönting vore
dock övertygad om, att dessa tänkesätt ej skulle hindra den tyske ledaren
att fullfölja den väg han utstakat för att bereda Tyskland den ställning
i världen, som dess kraft och duglighet berättiga landet till. Innebörden
i uttalandet var tvivelsutan, att Narviksetriderna skola av tyskarna
kämpas till segerrikt slut oberoende av Sveriges hållning. Det vore, sade han,
ytterst beklagligt, att Norge ej ännu skge sitt läge mera realistiskt och
klart. Den i och för sig mycket respekti¾givande, heroiska attityden bör
dock ej drivas in absurdum. Det vore ofta nog klokare — och modigare —
att giva avkall på nämnda heroiska gest, som i detta fall icke kan leda
annat än till norska folkets fördärv. Han tillade: »Politik är det
möjligas konst, ej doktrinärt eller känslomässigt handlande.»
Liksom vid flera tidigare tillfällen ville stabschefen meddela mig, att
tyska styrkor i Norge icke utgjorde ett hot mot Sverige. Storamiralen,
som i går återkom från stora högkvarteret, hade beordrat herr Schulte
Mönting för mig framhålla, att intet ändrats i den tyska inställningen
till Sverige. Han tillade, att han kunde garantera, att intet »plötsligt»
skulle inträffa, utan vi borde nu, under de veckor, som Narviksfrågan
finge ligga till sig, i lugn och ro överväga situationen. Stabschefen sade
sig skola tillse, att jag i god tid finge erfara om »ventilen börjar blåsa».
Jag skulle vara övertygad om, att man i ledande kretsar uppriktigt skulle
för Sveriges egen skull glädjas åt, om vi genom klok och
verklighetsbe-tonad politik lyckades hålla oss utanför kriget, rädda land och folk och
intaga den plats i återuppbyggandet av Europa, som oss tillkommer.
Berlin den 23 maj 1940.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
