Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 311. C. Douglas till Söderblom 15 juni 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
officiella tillkännagivandet, att Konung och regering lämnat landet och
vidare motstånd skulle uppgivas kom ju först den 9 på eftermiddagen,
nära två dygn efter den faktiska avresan. Det var ju då blott helt
naturligt, att i mellantiden en mängd lösa rykten och förmodanden kommo
i omlopp och villigt troddes av den helt desorienterade befolkningen. Det
sades bl. a., att regeringen flytt därför att staden nästa natt skulle
bombas sönder och samman. Detta gav anledning till att så gott som alla
civilpersoner, som ännu voro kvar i Tromsö, flydde därifrån, medtagande
vad de kunde av egna och engelsmännens kvarlämnade tillhörigheter.
Engelsmännen hade nämligen sin vana trogen efterlämnat mängder av
proviant och annan utrustning, och dessa lager blevo nu plundrade eller
fördelade bland befolkningen. Några excesser eller större oordningar
före-kommo emellertid icke, om man bortser från, att demobiliserade matroser
och soldater i en del fall lära ha »rekvirerat» civila kläder i butikerna,
emedan de fruktade bli satta i fångläger av tyskarna om de anträffades
i uniform.
Då jag inte ansåg mig ha något vidare att göra i Tromsö sedan alla
myndigheter lämnat staden, beslöt jag på söndagen att nästa dag begiva
mig på hemväg samma rut, som jag kommit. På grund av svårigheten
att få tag i en bil kom jag inte i väg förrän på måndag kväll. Jag
bilade till Bones, omkring 12 km från svenska gränsen, där vägen slutar,
och fortsatte sedan 35 km till fots över fjällen till Riksgränsens
järnvägsstation. Det var ett drygt stycke i snösmältningen med kilometerlånga
myrar och breda fjällbäckar att vada över, men så småningom kom jag
ju i alla fall fram. På svenska sidan hade jag den allra bästa hjälp av
militärposteringarna, som ställde bärare till förfogande och bistodo mig
på allt sätt.
På färden från Tromsö till Bones tittade jag ett tag på den av det
engelska jaktflyget använda flygplatsen vid Bardufoss. Flygmaskinerna
hade de tagit med sig, men annars hadte de där, som överallt annorstädes,
lämnat efter sig massor av materiel, särskilt bensin, fordon, vapen och
ammunition. Det mesta var ännu helt brukbart. Den goda konservmaten
blir väl »gefundenes Fressen» för tyskarna. Luftvärnskanonerna, som
voro högst moderna, hade förstörts, men all ammunitionen låg kvar i
oskadat skick.
Demobiliseringen av de norska trupperna torde ha begynt omedelbart
efter fientligheternas inställande den 7 vid midnatt. På min hemfärd
mötte jag mängder av bilar och bussar fulla med f. d. soldater på
hemfärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
