Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Richert till Günther 16 juni 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
mot norrmän. Även vid de samtal, som ägt rum med generalfältmarskalk
Gröring, hade från svensk sida framhållits, att denna omständighet varit
av avgörande betydelse för den svenska inställningen till
transiterings-problemet. I det läge, som nu inträtt, vore emellertid ej mer fråga om något
krig i Norge eller krigföring mot norrmän; och den grund, som åberopats
för avslaget, hade sålunda nu bortfallit. Under sådana förhållanden
ut-ginge tyska riksregeringen såsom självfallet ifrån, att inga som helst
svårigheter numera skulle resas från svensk sida mot transporter genom
Sverige av olika slag till Norge, vare sig det gällde transporter till Narvik,
till Trondheim eller till Oslo. Man räknade således med att alla lättnader
skulle från svensk sida lämnas för erforderlig tillförsel av livsmedel samt
materialier av alla slag, inklusive krigsmateriel och ammunition avsedda
för befästnings- och andra försvarsanordningar, samt att genomfart av
dylika varor skulle tillåtas utan någon inskränkning. Och man
förväntade även, att ingen invändning skulle göras mot genomresor genom
Sverige av personer tillhörande den tyska krigsmakten i Norge, särskilt av
permitterade, varom man önskade träffa särskilda anordningar.
Herr von Kibbentrop ville nu hemställa till mig att framföra detta till
min regering samt att därjämte personligen för Eders Excellens framhålla
de allvarliga konsekvenser, som skulle inträda, därest man å svensk sida
skulle göra några svårigheter i ifrågavarande avseenden. Han kunde
försäkra mig, att rikskanslern skulle betrakta detta såsom en direkt ovänlig
handling. Rikskanslern hade i förrgår afton upptagit denna sak med
utrikesministern och herr von Kibbentrop kunde inte nog starkt
understryka, vilken vital betydelse herr Hitler tillmätte saken. Utrikesministern
besjälades endast av en önskan att bana väg för ett vänskapligt
förhållande med Sverige, och detta hade varit anledningen till att han på detta
sätt velat för mig framhålla den nu uppkomna frågans synnerliga allvar.
En tillmötesgående inställning från svenska regeringens sida skulle
återställa det goda förhållandet och utplåna de ogynnsamma verkningarna av
det tidigare avböjandet; om svårigheter däremot gjordes, så skulle detta
uppfattas som klart ovänlig hållning. Herr von Ribbentrop återkom gång
på gång härtill och hemställde enträget till mig att för Eders Excellens
understryka det allvarliga i denna situation.
Utrikesministern förklarade sig vidare vara övertygad om, att
Tysklands ingripande i Norge i själva verket hindrat Sverige att indragas i
världskriget. Han hade i sin hand ytterligare ett bevis för att England
avsett från Nord-Norge rycka in i Nord-Sverige för att besätta de svenska
malmgruvorna, nämligen en order till en engelsk befälhavare i
Narviks-området, som utgjorde ett otvetydigt bevis därpå; denna skulle endera
dagen komma att avtryckas i ny vitbok.
Herr von Ribbentrop återkom under samtalet även till den tanke, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
