Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 101. Prytz till Söderblom 24 juli 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
numret av »Whitehall Letter». Denna i allmänhet vederhäftiga
publikation, som läses rätt mycket i politiska kretsar och anses besitta god
tillgång till »inside information» redigeras ju av, bland andra Gordon
Lennox, »Daily Telegraph’s» diplomatiske medarbetare, vilken genom
familjeförbindelser står Foreign Office nära. Jag återgiver de, såvitt här kan
bedömas, delvis ohemula beskyllningarna mot Sverige:
»Sveriges förräderi mot Norge.
Priset för neutralitet: Neutraliteten har hittills bevarat Sverige
intakt och skonat det från den förstöring, som har övergått fyra andra
medlemmar av Oslo-gruppen. Men den har icke lyckats skydda det
från tysk dominans.
Många veckor före de allierades återtåg från Norge var det känt i
Norge, att Sverige faktiskt tillät tyska trupper och ambulanståg
att passera över svenskt territorium. Först under de senaste veckorna
har Stockholm öppet erkänt, att så varit fallet. Både Storbritannien
och Norge ha protesterat och vid besvarandet av deras protester har
svenska regeringen ursäktat sitt handlingsisätt på den grund, att
Norge upphört att vara ett krigsområde (»an area of combat»). Därför,
argumenteras det, begiva sig tyska trupper icke till en krigszon såsom
brittiska trupper skulle ha gjort om de tillåtits transitering till
Finland. Den svenska regeringen har också erkänt, att den lagliga norska
regeringen är den, som är installerad i London.
Samarbete med Tyskland: Även norrmän erkänna, att Sveriges
geografiska läge gör det svårt för detta land att intaga en alltför starkt
avvisande hållning gentemot tyska krav (»to take too strong a stand
against German demands»). Men de äro ytterligt bittra i sina
förkas-telser över Sveriges senaste eftergift för framställningar från Berlin.
För åtskilliga veckor sedan sökte konung Gustaf förmå sin »fellow
monarch», konung Haakon av Norge, att abdikera. Han försökte
därefter intala kronprinsessan Märta av Norge, — sin nièce — att
återvända till Oslo från Stockholm, dit hon hade sökt sin tillflykt, och
att tillåta hennes tre år gamle son, prins Harald, att krönas såsom
konung av Norge under tysk förmyndarregering. Konung Haakon
vägrade att abdikera och kronprinsessan Märta började omedelbart
göra upp planer för att begiva sig till Förenta Staterna, där hon
tillförsäkrats en trygg tillflyktsort.
Den tyska regimen i Oslo, som trodde att konung Haakon skulle
abdikera, hade planerat att sätta den unge Harald på tronen och utse
ett riksråd eller regeringsråd för att regera, intill dess han blev
myndig. Efter konung Haakons vägran försökte tyskarna få stortinget
att avsätta konungen. Stortinget vägrade. Nu sätta de tyska
myndigheterna upp ett riksråd för att styra landet i konungens frånvaro, i
förhoppning att stortinget kommer att ändra mening inom den
närmaste tiden.»
Påståendet, att vi skulle hava tillåtit trupptransporter redan innan
evakueringen av Nordnorge, anse vi oss kunna dementera direkt på grund
av de officiella uttalandena om vår bestämda vägran att medgiva transit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
