Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 152. Brunnström till Kumlin 5 oktober 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
våld bryta bort start- och låsanordningen på bilen, medan denna en stund
stod parkerad i en föga trafikerad gata.
Exemplen skulle kunna mångfaldigas, men det anförda må räcka. Jag
ville i början av min vistelse i Norge gärna inbilla mig, att norrmännens
hätskhet emot oss endast var en tillfällig, i avundsjuka över vårt lands
lyckligare öden bottnande företeelse. Men saken ligger djupare än så. Jag
har genom samtal med talrika norrmän ur olika samhällsklasser sökt bilda
mig en uppfattning om vad de ha att förebrå oss. En högre ämbetsmän
svarade mig rakt på sak: »Fyra saker — att ni lyssnade på Hambro, att
ni ringaktade våra militära prestationer, och att ni behandlade våra i
Sverige internerade landsmän illa. Men värst av allt var dock »dolkstöten i
vyggen» — att ni medan kriget däruppe i norr ännu pågick, transiterade
tyska trupper till Narvik; detta komma vi norrmän aldrig att förlåta er.
Att ni nu, sedan ni med hull och hår sålt er till tyskarna, tillåta
truppsändningar till Norge, kunna vi däremot möjligen förstå — — ■—»
Som synes äro misstagen och missuppfattningarna både många och
stora. Jag har för övrigt funnit, att det är ett tämligen hopplöst företag
att i enskilda fall söka vederlägga felaktiga teorier och påståenden — man
blir som svensk helt enkelt icke trodd på sina ord. Icke förrän alla papper
om vårt lands politik under och efter kriget i Norge kunna läggas på
bordet, kunna vi rentvå oss inför norrmännen, och ej heller kunna vi
dessförinnan hoppas på att de slitna vänskapsbanden skola kunna återknytas.
Det bör bli en angelägen svensk uppgift att en gång i framtiden — så
snart förhållandena i världen det medgiva — i en vit bok lägga fram
aktstyckena i hithörande frågor.
Det är under sådana förhållanden måhända ej underligt, att
sarkas-merna hagla över huvudet på oss arma svenskar. En ofta hörd kvickhet är
följande : »Tyskarna togo Danmark på två timmar, Norge på två månader
— men Sverige med två telefonsamtal (eller med hjälp av ett par
frimärken).» — Även följande anekdot är symtomatisk för stämningen. För att
förstå den måste man dock känna till det gamla norska uttrycket »at
gjöre svenske av sig» — väl en reminiscens från unionstiden — vilket
betyder »att fly», »att svika sitt ord» eller i det hela »att icke vara att lita
på». Scenen är ett interneringsläger för norrmän i Sverige. En svensk
frågar: »Jaså, detta är de norska vikingarna?» vartill norrmännen
genmäla: »Nei, de er i Norge og kjemper, men vi har gjort svensker av oss». —
Historien förefaller ju oss ej så särdeles kvick, men norrmännen synas ha
omåttligt roligt åt den.
I och för sig äro ju dylika nålstick endast bagateller, som man icke bör
fästa sig vid; jag har här endast velat i förbigående omnämna deras
förekomst för att komplettera bilden av de stämningar, som för närvarande
, råda här. Betydligt värre är då enligt mitt förmenande en kuplett, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
