- Project Runeberg -  Tre bilder ur Leo Tolstoys lif /
12

(1891) [MARC] [MARC] Author: Huldine Beamish
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grefve Tolstoy. Öfversättning från »The Review of Reviews»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

studerandena väntade, förlamade af fruktan,
på den förskräcklige professorns i historia
ankomst.

Tolstoys namn uppropades och han steg
fram till bordet, der han tog upp en
förseglad sedel, innehållande en fråga. Under
tiden trängde jag mig så nära som möjligt
och väntade otåligt på sakens vidare
utveckling. Jag var i högsta grad nyfiken att se
på hvad sätt min studiekamrat skulle utmärka
sig, ty i mitt sinne gaf jag honom likväl det
erkännandet, att han var en man af sällsynt,
intellektuell begåfning.

En minut, två minuter, flera minuter
förflöto långsamt. Jag iakttog och väntade,
under det att mitt hjerta sjönk uti mig; under
tiden betraktade Tolstoy frågan, som var
skrifven på hans sedel, rodnade och teg. Det
föreslogs att han skulle taga en annan sedel;
han gjorde så, men med samma påföljd som
förut. Professorn teg äfven, i det han höll
sin hånande illvilliga blick fästad på
studenten. Detta pinsamma uppträde tog ändtligen
slut, i det Tolstoy lugnt lade sedeln tillbaka
på bordet och utan att se sig om på någon
af de närvarande, långsamt vände sig mot
dörren. »En nolla, han har fått en nolla»,
hörde jag hviskas rundt omkring mig. I mitt
upphetsade tillstånd hade jag fullkomligt
förlorat besinningen, men hörde en hviskning i
den grupp af aristokrater, som stodo nära mig,
att en del damer ur den högre societeten
hos professorn anhållit, att han måtte skona
Tolstoy och att han lofvat dem att ej gifva
honom en etta. »Nåja, det blir ett fintligt
sätt att reda sig ur svårigheten», hörde jag
några studenter säga, »han behöfver endast
gifva honom en nolla, så har han hållit sitt
löfte».

Jag lyssnade till de skämtsamma infall
och qvickketer, hvartill Tolstoys handlingssätt
gaf anledning, men i mitt innersta hjerta var
jag beredd att svära på, att han var lika
hemmastadd i ämnet som någon af de öfriga
och att han skulle kunnat besvara frågorna,
om han endast velat. Men hvarför han
handlade så och ej annorlunda, om af ytterlig
blyghet eller stolthet, har jag aldrig varit i
stånd att komma underfund med.»

En af Tolstoys kamrater, som under kriget
gjorde tjenst tillsammans med honom vid
Sebastopol, lemnade herr Nazarieff en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:38:14 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/trebild/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free