Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolstoy vid plogen. Skiss af Edelweiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvånade sig då öfver att hon ej på minsta
sätt häntydde på det arbete, som blifvit
utfördt.
»Nå, mor lilla, var ni nöjd att få fältet
plöjdt?» frågade han. Hon såg förvånad ut.
Han upprepade sin fråga.
»Inte fick jag mitt fält plöjdt» sade hon
nu. »det var min grannqvinnas åker, som ni
plöjde så snällt.»
Förfrågningar gjordes och det upptäcktes
att hennes granne, äfven en enka med
minderåriga barn, hade hört grefvens löfte och
öfverenskommelsen om det gifna
igenkänningstecknet. Frestelsen blef henne för stark
och så satte hon en hvit stör i sitt fält.
Grefven kom först till detta, och resten
behöfver ej förklaras. Nog måtte Tolstoy allt
ha rynkat de buskiga ögonbrynen, men snart
nog smålogo åter hans läppar på ett
godmodigt sätt, då han vänligt lugnade sin
första skyddsling med ett löfte att hennes åker
ej skulle lida af detta misstag. Och vi kunna
försäkra våra läsare att arbetet blef väl
utfördt, ty af Tolstoys ställning på taflan synes
att han ej är den man, som ser sig om sedan
han en gång satt handen till plogen.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
