Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sägnen om Reso Kyrkas byggnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid skördetidens slut var kyrkan taktäckt. Nu
återstod endast inredningen och putsningen.
Häpen öfver allt detta, började pastorn
misstänka, att det icke stode rätt till med
kyrkobyggarne. Han beslöt därför att yppa sin
farhåga för en gammal from munk, som bodde i
närheten, och höra hvad denne menade om
saken. Han begaf sig alltså till honom. Det var
tidigt om morgonen före Korsmessodagen.
Sedan han för munken omtalat främlingarnes
underverk, trodde denne sig kunna försäkra, att
desse kyrkobyggare voro tvänne mäktige
bergtroll, som snåla efter silverpenningar, iklädt sig
människohamn för att uppföra byggnaden. Jag
känner, tillade han, en utväg att spela dem ett
stort spratt, hvarigenom de skola gå miste om
betalningen. Därtill behöfs endast, att vi utleta
deras verkliga namn. Känna vi dessa, så är
deras makt ock öfver byggnaden upphäfd, och
församlingen kan då glädja sig åt att ha fått
en prydlig kyrka och äga sina penningar i
behåll.
Lugnad till sinnes återvände presten hem
mot aftonen, men under det han öfvervägde sin
fromme väns ord, tog han miste om vägen, och
märkte icke detta förr, än han i en obekant
skogstrakt öfverraskades af aftonskymningen.
Han försökte att leta sig fram till vägen,
men som mörkret mer och mer tilltog, blef detta
honom slutligen omöjligt. Han fann sig tvungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
