Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sägnen om Reso Kyrkas byggnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid skördetidens slut var kyrkan taktäckt. Nu återstod endast inredningen och putsningen. Häpen öfver allt detta, började pastorn misstänka, att det icke stode rätt till med kyrkobyggarne. Han beslöt därför att yppa sin farhåga för en gammal from munk, som bodde i närheten, och höra hvad denne menade om saken. Han begaf sig alltså till honom. Det var tidigt om morgonen före Korsmessodagen. Sedan han för munken omtalat främlingarnes underverk, trodde denne sig kunna försäkra, att desse kyrkobyggare voro tvänne mäktige bergtroll, som snåla efter silverpenningar, iklädt sig människohamn för att uppföra byggnaden. Jag känner, tillade han, en utväg att spela dem ett stort spratt, hvarigenom de skola gå miste om betalningen. Därtill behöfs endast, att vi utleta deras verkliga namn. Känna vi dessa, så är deras makt ock öfver byggnaden upphäfd, och församlingen kan då glädja sig åt att ha fått en prydlig kyrka och äga sina penningar i behåll. Lugnad till sinnes återvände presten hem mot aftonen, men under det han öfvervägde sin fromme väns ord, tog han miste om vägen, och märkte icke detta förr, än han i en obekant skogstrakt öfverraskades af aftonskymningen. Han försökte att leta sig fram till vägen, men som mörkret mer och mer tilltog, blef detta honom slutligen omöjligt. Han fann sig tvungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
