Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sägnen om Reso Kyrkas byggnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tillbringa natten i skogen och där afbida daggryningen. Trött af den långa vandringen lade han sig i skydd af en väldig gran, signade sig och insomnade tungt. Omkring midnatt väcktes han af ett gällt skrik, som liknade ett barns och tycktes komma ur skogens djup. Strax därpå hördes en grof kvinnostämma banna barnet. Men när det ändå ej ville tystna, hördes kvinnan vagga och vyssja, samt med dånande stämma, liksom för att öfverrösta barnets skrik, sjunga följande vaggvisa: <poem> »Killi kirkkoja tekee Nalle nauloja takoo, Rahallises' Raisionmaas.» </poem> Hvilket i svensk öfversättning lyder: <poem> Killi uppå kyrkor bygger, Nalle uppå spikar smider I det penningrika Reso. </poem> Sången, afbruten af barnets vilda gråt, ljöd hemsk i skogen. Presten, som att börja med blifvit skrämd af det ovanliga bullret midt i mörka natten, fröjdade sig likväl snart högeligen, emedan han nu trodde sig ha fått veta namnen på sina kyrkobyggare. Äfven förmodade han kvinnan vara Killis hustru och barnet deras. Sedan det åter blifvit tyst i skogen, inslumrade presten ännu en gång och uppvaknade först vid daggryningen. Nu tog han snart reda på vägen, och hemkom tidigt nog att för sina sockenboar kunna predika i ottesången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
