Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sägnen om Reso Kyrkas byggnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjälp hos sin vise kyrkoherde. Han gissade
genast, att den vandrande jätten var ingen
annan än Killi, och ansåg för bäst att genom
lämpliga medel bringa dennes egen hustru på
församlingens sida, för att genom henne kunna
afvärja den hotande faran.
Han företog sig därför att uppsöka
jättinnan i skogen och öfvertala henne att genom
något påfund förmå mannen att afstå från sitt
uppsåt mot Reso. Efter en stunds vandring i
den skogstrakt, där han förut om natten hört
barnet gråta, fann han en gammal jättekvinna
sitta vid ingången till en bergshåla, vaggande
ett jättebarn, hvilket sof i en vagga, hopfogad
af stora stenskifvor. Presten frågade, om hon
icke vore den mäktige Killis hustru, och om
hon nyligen hört något om honom. Kvinnan
svarade, att hon visserligen var bergkonungen
Killis hustru, men att hon ej sett honom sedan
förliden vår, då han började bygga Keso kyrka.
"Säkert, tillade hon, har det händt honom någon
förtret, emedan barnet alltjämt gråter och ej
låter sig tystas på något sätt. Killi hade för
längesedan bort vara hemma. Men han vårdar
sig föga om hustru och barn och ehuru rik på
guld och silfver låter han mig lida nöd."
Presten omtalade då den fara, som hotade
Eeso kyrka, och frågade henne, om hon icke
för en frikostig belöning ville locka honom från
trakten. Hon blef först mycket förtörnad, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
