Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sägnen om Reso Kyrkas byggnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjälp hos sin vise kyrkoherde. Han gissade genast, att den vandrande jätten var ingen annan än Killi, och ansåg för bäst att genom lämpliga medel bringa dennes egen hustru på församlingens sida, för att genom henne kunna afvärja den hotande faran. Han företog sig därför att uppsöka jättinnan i skogen och öfvertala henne att genom något påfund förmå mannen att afstå från sitt uppsåt mot Reso. Efter en stunds vandring i den skogstrakt, där han förut om natten hört barnet gråta, fann han en gammal jättekvinna sitta vid ingången till en bergshåla, vaggande ett jättebarn, hvilket sof i en vagga, hopfogad af stora stenskifvor. Presten frågade, om hon icke vore den mäktige Killis hustru, och om hon nyligen hört något om honom. Kvinnan svarade, att hon visserligen var bergkonungen Killis hustru, men att hon ej sett honom sedan förliden vår, då han började bygga Keso kyrka. "Säkert, tillade hon, har det händt honom någon förtret, emedan barnet alltjämt gråter och ej låter sig tystas på något sätt. Killi hade för längesedan bort vara hemma. Men han vårdar sig föga om hustru och barn och ehuru rik på guld och silfver låter han mig lida nöd." Presten omtalade då den fara, som hotade Eeso kyrka, och frågade henne, om hon icke för en frikostig belöning ville locka honom från trakten. Hon blef först mycket förtörnad, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
