Print (PDF) - On this page / på denna sida - Pitkä Piena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag ej kunnat erhålla den. Själf får jag icke ingå i Herrans hus. Gå därför du och anropa dem om misskund med mig, på det mina ben ändtligen måtte få ro i grafven. Kan du beveka dem att förlåta mig, så är du fri från ditt straff. I annat fall vet du, hvad dig förestår. Flickan gick, skälfvande af bäfvan in i kyrkan, hvars dörr hon fann öppen. Helgedomen var upplyst af en otalig mängd ljus, och en mild, melodisk sång tonade mot henne. Med vacklande steg framgick hon och såg i en bänk närmast altaret trenne unga, hvitklädda flickor, hvilka gemensamt sjöngo ur en stor bok. Hon nalkades dem och anhöll på det mest bevekande sätt om förlåtelse för den brottslige Pitkä Piena. — Nej, vi förlåta honom aldrig, svarade alla tre på en gång och fortforo därefter med sin sång. Med detta svar gick hon tillbaka. — Gå åter in och bed, sade dödmannen. Hon gick för andra gången in i kyrkan och bönföll gråtande om tillgift för honom, tilläggande: — Förlåten honom, om icke för hans skull, så för min, ty annars är jag förlorad. Ett strängt "Nej!" blef äfven denna gång det gemensamma svaret. Skälfvande framförde hon det till mannen i nischen. — Gå ännu en gång, röt den förfärlige, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
