Print (PDF) - On this page / på denna sida - Kirkonväki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rikligen vedergäld. Vägen ner till mig är inte lång, och jag skall låta lysa er. Gumman kände sig först tveksam, men efter ytterligare några böner af den lille mannen lofvade hon att komma, bara hon först finge gå in och kläda på sig. Sedan detta var gjordt, trädde hon åter ut och blef hjärtligen emottagen af den lille mannen, som nu hade i sitt sällskap flere små Kirkonväki, hvilka med bloss i händerna skulle lysa vägen för gumman. Vandringen anträddes, och när de voro komna fram till kyrkomuren, öppnades en port, som ledde till en rymlig gång under själfva kyrkan. De blossbärande gingo förut, och gumman jämte den lille mannen kommo efter. Under vägen språkade den gamla och hennes följeslagare med hvarandra. Bland annat sade han: — En sak, mor, måste jag varna er för, och det är att ni aktar er för att skratta, det må hända hvad löjligt som helst, ty annars händer er en olycka. Icke heller bör ni låta märka någon synnerlig förvåning öfver hvad ni kommer att se hos oss, ty detta skulle förminska mina underlydandes vördnad för er. Gumman lofvade ihågkomma detta. De vandrade genom den hvälfda gången och inkommo i en stor sal, upplyst af en mängd lampor, hvilkas mångfärgade sken stack den gamla starkt i ögonen. Den lille mannen lämnade henne därpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
