Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Ulla - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
29
Ulla kom ut i hallen, där jag stod och såg hur
Mona ledde sin cykel ut mot vägen.
— Så snällt av dej, sa hon. Men är du säker på
att du inte skämmer bort barnen?
Jag såg ner i hennes allvarliga, späda, fint
modellerade ansikte, omramat av det mörka, i mjuka vågor
fallande håret.
— Det är jag inte alls säker på. Men får de bara
ömhet och kärlek, tror jag ingenting riktigt kan
förstöra dem.
— Det tror jag med. Och nog skämmer du bort
mej.
Hon gjorde en gest mot de enkla presenter hon
fått. De stod kvar på hallbordet.
— Du pratar, sa jag och kysste henne, tryckte
henne hårt intill mig och genombrusades av denna
känsla av lång och förblivande samhörighet, förmer
än någon förälskelse, som skapas av gemensamma år
av lycka och oro, av gåvor och gengåvor, av slitningar
och sammanflätade minnen — och av en drift som
vet sitt mål. Och jag bad tyst för mig själv: »Give
Gud — om det finns någon Gud — att detta inte
måtte förstöras, att det inte måtte rivas sönder — av
henne eller av mej».
Jag tänkte på hur jag plågat Mona i trädgården,
och jag förstod plötsligt innebörden i några ord, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
